BUTTAHARA

Tiden, min älskade noteringsbok (som på senaste tiden inte fått så mycket uppmärksamhet, förlåt for that), går snabbare än vad den borde göra många gånger. Andra gånger, som också är allt för ofta, går tiden för långsamt. Allt för sällan är man nöjd, med vad gäller tid och rum. När man väntar så går tiden för långsamt och när man njuter tickar den på utav bara whole-corn (hel-vete). Är det varmt så är det för varmt. Är det kallt så är det för kallt. Är det lagom så är det för lagomt.

 

 

 

ahara

Grattis på julafton. Kalli Anka klockan tre? Skulle inte tro de. Den förfärliga väntan som i vanliga fall brukar ”förgylla” varje julafton var som bortblåst detta år. Den bortblåsta väntan var den bästa julklappen i hela mitt liv. Att tillbringa min jul med Johanna kommer på en andraplats. Eller vare tvärtom? I vilket fall. Jag bugar och bockar, giver ett grattis till Jesus och skålar för resan till Australien. Tackar även ödet, slumpen eller ”the Butterfly effect” för att jag gör denna resa tillsammans med Johanna Skogh.


ahara.

Dag 61

Min andra dag på jobbet och det känns som att jag jobbat där i evigheter. Alltså, jag menar inte att jag redan börjar tröttna. Jag menar det att jag kan typ allt, aah, fullärd liksom.. Men sen är frågan, vad är det som är så svårt med det hela? Ta rätt rengöringsspray när man tvättar badrummen? Breath in - breath out, wax on - wax off. Japp. Mr. Miyagi would be proud of me, just sayin. Jag kan göra två saker samtidigt. Jag kan sjunga samtidigt som jag byter lakan. Jag har nämligen ett litet problem med att göra två saker samtidigt i andra fall. Typ, nu om Johanna skulle säga något till mig så skulle hon i bästa fall få en nickning. En nickning eller ett ”mmhm”. Av reflex. Man kan ju bara tänka sig vilka konsekvenser som kan uppstå av en nickning vid fel tillfälle.

 

Dag 62

Okej, idag var faktiskt dagen då jag fick lära mig som mest i jobbet. Jag erkänner. Det jag skrev igår var bullshit och bullshit only, eller inte bara. Det handlar mycket om breath in and out. MEN jag lärde mig något jag alltid har hatat, jag menar inte att jag älskar det nu men you kinda get my drift I hope. Det handlar om att vika lakan. Ja. Lakan. Jag har haft svårt med det tidigare, det är verkligen inte lätt. Men nu, kära noteringsblock, nu vet jag hur man gör. När man vet hur man gör är det lite lättare att uppskatta. Jag kanske inte kommer hålla med mig själv när jag har vikt ett tusental lakan. Men nu håller jag verkligen med mig själv.

 

Dag 63

 

Idag for vi på roadtrip till Nimbin. Nimbin är en stad (läs gata) som de flesta höga (som i knarkare) hippiesar i Australien vill vara på. Såefter att ha dragit på sig hatten kände jag mig mer än redo att bemöta Nimbins legender. Jag måste erkänna att en jobbig känsla uppstår när alla locals på gatan frågar om man vill köpa kakor, gräs eller något annat dyligt. Jag måste även erkänna att jag var sugen på kakor, pepparkakor. Jag tror dock inte att det var sådana de sålde, piss också. Bajs i stjärten. På tal om bajs i stjärten. Jag lärde några här att säga det. Eller jag bad dem säga buy sea chair ten. Notebook, du anar inte hur kul det lät. Tänk dig hur kul det låter när en Svensk säger det, och sen är det typ samma sak fast de inte fattar vad de säger (poop in the butt). Okej efter den dåliga förklaringen så borde du verkligen inte ana. Fork.

Dag 64

 

Du vet cocoa pops? Ah, de ser ut som små små bajskluttar, väldigt goda sådana. I vilket fall som helst. Aj kal itt Caca Poops. Vilket i kort och gott (låter inte så gott) bajs bajs.

Idag träffade jag och Johanna för första gången Francies Henry Jr. Mistral. Jag tror att vi kommer bli bra kompis med honom. Ibland får jag den känslan när man pratar med folk, när man bara vet. Fast jag tror. Nu tror jag att jag vet. Fast jag tror ju bara att jag vet. Vi fick den där kontakten. Man kan säga att ett nytt vänskapsband föddes idag. Det kläcktes in a way.

”Johanna Johanna, jag kan gå i farten”
Jag skulle säga att jag kunde dricka i farten. Jag blev så exalterad att jag sa fel. Men du vet att det är otroligt svårt att gå och dricka samtidigt. Jag blev bara chockad och stolt. Ja, stolt är ordet jag letar efter. Nu kan jag pricka av det från min lifelist. Fett.

 

Ahara.

Cirkus en dag kvar till julafton. Trots två julfilmer, flertal jullåtar och massvis med julpynt, no christmas feeling.
Av den enkla anledningen kommer jag att lägga julen åt sidan i detta inlägg och ställer istället Nimbin i rampljuset.

Nimbin har cirkus 350 invånare och av dessa 350 röker cirkus 350 på. 300 av dessa säljer någon form av drog och vandrar man längs Nimbins enda gata får man frågan "Wanna buy some cookies?" minst 10 gånger. Notera att gatan tar max 5 minuter att gå.

Nimbin är man helt enkelt en stad måste besöka och eftersom att dansken ändå skulle dit tog jag och Alice en varsin plats i bilen. Vi var där i cirkus 2 timmar, varav en timma spenderades på ett fik, 15minuter på att leta efter armband, 15minuter på att ta kort på The Nimbin Rocks och 30minuter på att vänta på Sonja.
Hel värt ändå dock. För nu insåg vi hur ovärt det var och allt vi behövde betala var 5dollar var för bensinen. En trevlig roadtrip blev det också och lämna hostelet för en dag fick vi göra. Det var något nytt. Att bara vara någonannanstans for a while.







jahara.

Det här med att jobba hemifrån är skönt. Städa. Diska. Bädda. Alicekungen, Alicekungen, kom genast hit.. Nej så vare inte, och jag vet att hon inte heter As-kungen. Vore hemskt om hon skulle vara kung över alla as. Inte mycket att hurra för liksom. Och som kung borde kanske hennes as städa och inte hon. Vilket skulle vara ganska ofattbart, för jag har hört att as är ganska så orörliga.. Ijallefall. Nu ska jag säga något som kanske kommer chocka många, eller i alla fall min mor Marie. Det var en rolig dag på jobbet. Ja, jag sa just att jag tyckte det var kul att städa. Usch. Fast det är trots allt inte lika ironiskt som om Woodywood skulle sagt det... Efter det enormt tuffa arbetspasset på 4 timmar skulle jag och Woody äta lite lunch, nudlar och nutellamackor. Men icke. Någon har tagit vår burk, vår näst bästa burk. På plats nummer ett ligger givetvis Johannas dator. Varsin skål med nudlar åts med en sorgsen blick på både mig och Woody. Suck.

Johanna kallade mig för fru, så jag måste väl upp och göra lite mat till oss. Hon jobbar och står i nu så jag får väl göra det samma.

Ett minne blott. En burk vi saknar. RIP.

Ahara

Det är klart att dag 59, mitt favoritnummer och numera dag giver både mig och Johanna jobb. Jaaaaaaaaaow, vad kan man göra som slår detta tänkte jag, så jag gjorde liksom inget annat på heeela dagen.. Inget annat förutom att få ett jobb. Känns lagom bra. Åt glass med nutella, men känner fortfarande att det tillfället när vi fick jobb gav mig en lite kraftigare energikick än glass med nutella.

Ahara.

Ojski. Fan. Vaknade gjorde man this morning i alla fall. Vi fick en ny roomie igår. "Tyvärr" bytte rum lika snabbt som en Usain Bolt springer hundra meter. Lagom kul. Eller jag klagar ju inte, verkligen inte. Hon verkade vara världens mest puckade pucko utan chokladsmak, världens sämsta pucko med andra ord.. Vi spelade musik på låg volym (så låg att fläktarna lät mer) så hon bad oss stänga av, med en extremt dåligt attityd. Hon "bad" oss 10.30 pm det ska vara tyst 11.00pm. Hennes citat: "Det är ett hostell och det finns andra i detta rum"... JA!?!?...Hon gick senare ner och klagade. HON FICK EN ENKELSVIT. Okej, svit kanske var att ta i men ett enkelrum. Jag tror dock att allt detta ingick i hennes plan. "8 share, jepp, där är chansen störst för att lämna in klagomål".. Hon kanske inte är så puckad i alla fall.. FAST JO, man gör inte så.
Den nya som kom idag verkar helt okej. Speciellt med tanke på att hon bjöd både mig och Woody på riskakor.

"Åh, det här smakar ju riskaka" sa jag efter en tugga.
"Det är riskakor, idiot" Svarade Woody efter två.

Julpics är tagna dagen till ära. Så jag slänger upp några. Eller två. Med ett smiley på stammen blev det även resultatet på minen.





Aharååååå

Holiemolie.
Hey.
Wad up!?
Maxin relaxin.
Yes, fast lite ruggigt väder må ja säg.

 

Denna dag började med 6 st. rostade bröd med majonnäs och tomat. Det var inte förens då jag kom ihåg hur god majonnäsen är hemma. Den är god. Men den de har här är tillräckligt god för att tycka om. Jag åt förmodligen 5 smörgåsar för mycket. Efter 4 timmar av matsmältning på högsta nivå blev jag sugen på en skål nudlar. Aj lajk it, vatt 2 do liksom? När jag kom ner igen så var Woody borta. Jag letade uppe. Jag letade nere. Efter 15 minuter trodde jag att hon bara var lite hård i magen. 30 minuter hade gått och jag började oroa mig ordentligt. Funderade på ett dra igång en skallgång, men kom inte på hur man säger det på engelska (search, svårare än så var det inte). Jag ropade ”RÄDDA WOODY, DEAD ELLER LEVANDE”.. 60 minuter senare blev jag sugen på glass och på vägen ner till den himelska porten möter jag Woody. Blod och bandage täckte hennes ben.. Nej. Hon hade varit och gjort veckans Bi-Lo-tur. Som skulle ske klockan 3.00pm.. Bara det att när receptionisten sa det till oss så gjorde jag något annat så jag hörde det liksom inte. Orolig i onödan, det firade jag efter det lilla chocktillståndet som kom som en chock med en isglass. Mums på dig.

 

Ahara.

 

 

Pga "slut på kontot" vad gäller GB (inte glass, gigabites) har vi varit offline lite för länge..

Dag 55 14/12 2010

Idag gick vi upp hej dunder tidigt liksom men efter någon timme som zombies vilade vi ett tag. Ett litet för långt tag. Tillslut vaknade vi till och det blev en promenad för att köpa lite mat. På vägen gick vi förbi Biebers hus och blev tvungna att make a movie. Där av klippet om vår lilla safari och upptäckt. Tacos stod på menyn och det var gott. Som vanligt. Vill du veta en cool sak kära digitala noteringsblock? Vi köpte Ananas idag. Vi har inte ätit den än. Känns som att imorgon kommer den att få möta sitt öde.

VI ÅT FALUKORV IDAG! Fast här kallar de det för något annat.. Devon vare. Tydligen jättebilligt. Its a new meal, happy new meal. F**king åwesome.

 

Dag 56 15/12 2010

Idag käkade jag nutellamackor. Mår inte toppen efter det. För mycket av det goda liksom, eller vem vet? Kanske behöver ta en till, man vet ju inte förens man testat den teorin.. *RAP* .. Kanske inte är läge.. Vad händer idag, vad ska vi skriva upp på schemat?

• Äta ananas
• Sola på stranden (!)
• Äta Curry nam nam (kyckling curry ünt liis)
• Fylla på “mobile broadband”*

Känns som en lite stressig dag. Allt detta är ju otroligt viktigt. På liv eller död. Bästa att börja sätta igång!!

 

*Alla som tänker sig göra som oss, åka ut i världen. Ta med en liten burk (dator) köp en sticka när ni kommer ner och feel free (fri) to use. Det är alltså inte gratis, men det är mycket billigare än om du skulle gå till ett internetcafé och så kan du använda det när och var du vill..

 

F**kin' Sweett

Aharaaaå

Glad nytt Lucia, det firade jag och Johanna med varsin Garlic & prawn, paj med annat ord (så att alla förstår och inte tror att det är något slags internskämt..). Jag hade hoppats på att ha träningsvärk i min hand på grund av allt klippande efter allt pysslande, men jag antar att jag inte är känslig som Johanna och hennes "Träningsvärk-efter-att-ha-dansat".. Jag menar det är ju way jobbigare att pyssla liksom. På tal om jobbigt. Vi lagade mat idag (som om vi inte brukar göra det). Vi lagade kyckling (alltså vi gjorde inte så att den började leva igen, det är ju svårt att lag.. Orka, du fattar väl) med curry och liiis. Vi tog all lis. Efter den svettiga maten, ja det var ganska svett, hur varm som helst var den, blev det en promenax och fotodax.



Ahara

Fick reda på idag att vi kommer få jobb här på hostellet, eller oddsen pekar helt klart på det i alla fall. Så man kan ju säga att vi kommer jobba hemifrån, liksom.

Vad har vi gjort idag, kan man undra. Ojvoj, håll i dig nu kära noteringsblock. Dagen började lite senare än vanligt, på grund av ett lite längre dygn än vanligt dagen innan. Detta berodde såklart på olika faktorer, men det var ju gårdagen och nu snackar vi ju faktiskt dag 53. Efter den lite sena början blev det pannkakstårta till frukost, inte att rekommendera. Solen tittade fram vid 3 pm och då hittade jag min plats vid poolen. Tidig middag som bestod av gårdagens rester åts med glädje. Godare än vad jag kom ihåg det, no klädnypa needed. Jag pimpade både min och Johannas vägg. Dock är pimpningen långt ifrån klart. Vi ska ju vara här ett tag, speciellt om jobbet blir vårt. Vilket det kommer bli. Jag kör med positiva tankar. Ska berätta för dig om det funkar bra när vi fått jobbet...


(Jag gav Johannas vägg en rejäl upp fräschare)


(Long way from done)


Ahara

Idag hände det som förväntas hända en dag då regnet faller utanför det öppna fönstret som ger oss den friska luften vi behöver för dagen. Ingenting. Eller. Mat och tupplur var väl det hetaste på schemat. Eller (igen) Skypedejt med Bettan och Martina (som tycker vi skriver internskämt på bloggen!?!?!?!?!?) var väl lite mer interessant än vila och mat. Maten blev inte lika lyckad som vanligt. Fa-facking-skitas. Ingen hit om jag får säga mitt. Blev lite över och jag tror att det blir någon portion imorgon också. Tyvärr. Fast mat är mat och som backpacker får man inte slänga något bara på grund av att det smakar lite illa. Tipset är ju en klädnypa på snoken så man inte känner smaken, liksom... Om du förstår va jag menar? Förstår du vad jag menar?



Ahara.. Who cares?

Idag är en bra da’, idag är det bra. Det var dag 40s planer som vi genomförde idag, eller i alla fall det där vad gäller att åka till de rockiga poolerna. Dagen började med några toasts med Nutella på, fyra av fyra toast, kanon gott. Sen blev det ett kvickt dopp i den orockiga (osteninga) poolen för att rusa upp för att hinna med skjutsen till den rockiga rockpoolen! Jag förväntar mig inte att du ska förstå vad jag menar, för jag måste erkänna att jag själv inte gör det. Jag köpte en liten överraskning till Johanna som jag skulle visa henne antingen imorgon eller på Julafton. Men efter som jag är så dålig på att hålla masken visade jag henne de två tomteluvor (som var ruskigt mycket för små) efter bara någon timme. De var väldigt mycket för mycket små.
Nu känner jag för att dra till med dagens fråga, du behöver inte svara på den. Det gör jag för att jag vet svaret. Plus att jag tänkte skriva att du inte behöver svara för att det inte blir lika pinsamt om ingen svarar.  Kan man misslyckas med Tacos?

Svar: Det kan varken jag eller Woody i vilket fall

Ahara

Fifty first days, låter som den där filmen. Skillnaden är väl att vi kommer ihåg vad vi gjort. Typ. Tänkte skriva att skillnaden är att vi inte gör samma sak varje dag. Men det skulle nästan vara att ljuga. Så jag skriver det inte. Eller nu har jag ju gjort det, men jag menar det liksom inte fullt ut. Om du förstår?

 

Dag 50. Det måste vi fira med en paj.  Kanske till och med blir så att jag tar med mig kameran, så du kan få se de oemotståndliga pajerna som de serverar efter önskan. Efter pajen ska jag sjunka i poolen. Vi skulle kunna gå till stranden och bada i havet. På grund av ett litet skrapsår på mitt vänstra knä känns det lite olämpligt. Plus att havet kommer finnas kvar oändligt länge (även fast poolen inte heller kommer försvinna under tiden vi är här, men nu ska vi inte vara sådana). Det bästa med att vara här på hostellet när det är sol är att man kan gå in och gömma sig lite lätt i skuggan, annars är risken att man förvandlas till en räka eller paprika.. Inte vilken paprika som helst. En röd paprika. Såklart.

 

 

ahara - och folk säger att det bara går utför efter 50? Hasse, 51 är då livet börjar!

Två dagar i rad med sol. Vad är det som händer? Kan den vara här för att stanna? Det vore ett under, här nere under. Flera tuggor av livets paj togs av mig idag, POT BELLY PIES är det bästa som finns för mina smaklökar för tillfället. Jag är säker på att jag kommer sakna pajen här i Yamba, till och med Australien när jag väl är hemma i Sverige. Säger man paj hemma i Sverige så tänker man direkt på typ blåbärspaj eller någon matig paj, men i en större form. Det är inte sådana stora pajer som vi slänger i oss lite då och då (ganska ofta). Jag säger det igen. Jag kommer sakna pajen här. Så det är väl lika bra att trycka i sig så många som möjligt i nu läget. För det är nuet vi lever i. Jag vet att lussebullar (i den gyllene färg som enbart lussebullar har och den underbara doft som endast lussebullar kan sprida) kommer jag att äta ton av i sinom tid. Efter pajen blev det poolhääng med hela gänget och lite long bowling. De spelas ganska mycker bowling här i Australien, men jag tror det beror på att det är ganska sällsynt med is här (det är ganska varmt ganska ofta...) så Curling har svårt att genomföras. Jag menar när jag beställer att glas med is och lite vatten så måste jag förklara vad is är. "You know, frozen water, in cubes... If that's possible..!". Jag brukar faktiskt få is då.

 

Det handlar om att få så många som möjligt av sin egen kulör närmast den gula kulan. Denna bild visar hur svårt, eller okej, hur dåliga alla är på det. Long bowling aka Curling i länder där det är brist på is.

Ahara.

Herrejesus vilken dag. Den började tidigt, väldigt tidigt. Den började med att dra till min nya favoritstrand för att surfa. Känns som att jag både fångade vågen och dagen idag. Inte varje dag det händer gott folk. Efter alla dessa vågor och high fives väckte jag Johanna och sa att det var dags för dagens paj. Ja, vi har börjat äta paj dagligen, imorgon väntar ännu en liten mumsbit. ”Jag längtar till imorgon, för då får jag äta paj”. Det låter ju inte helt friskt, men det är sant. Med lite vitlök och stora räkor i magen förväntas inget annat än att chilla på taket, för att lite senare sätta sig och koka i poolen. Efter några minuter i den kastrullen så kände jag min som en boil- in-bag-ris-påse och en ny surfsession var ett faktum. Glass till varmrätt och makaroner till efterrätt, vad mer finns det att säga. Carpe Unda.

 

Jag brukar äta nudlar bara för att få en känsla av att ni är kvar hos oss. Vi saknar våra Svenska Kanadensare.

 

Ahara

"Magnus Uggla sjung igår för mig och Alice. Lyriken har träffat mig många gånger förr, på väldigt många sätt, men aldrig så hårt som igår. Alla låtens budskap svepte över mig och denna gång stannade de kvar. ”Varför längtar du så, när det går så fort ändå?” Jag tänker inte ljuga för dig noteringsbok, men jag längtar hem. Jag längtar efter geisha, kebab, pizza, max, mitt rum, mitt lag, till och med efter mina katter. Jag längtar hem. När jag var hemma längtade jag hit och när jag kommer hem igen kommer jag att längta efter att ta mig därifrån. Jag vill inte släppa framtiden, jag kan inte fokusera på nuet. Varför längtar jag så? Varför längtar jag så, när det går så fort ändå?

Jag är där jag länge har velat vara och jag kan inte ens fånga dagen."

 

Jag har slutat längta hem, för det mesta, och det är för att jag är hemma, eller så nära jag kan komma hem. För att uppdatera er, våra fans, kan jag berätta att det börjar ljusna på jobbfronten. Vi är näst i tur att få jobb här, i alle fall en av oss. Skål på det! Eller god natt.

 

jahara.

 

Igår fick jag se något som förändrade hela min syn på kickbickers, små grabbar som åker scooters. Tidigare har det bara varit ett transportmedel för mig, men jag måste erkänna att jag tycker det är ganska coolt. Ballt liksom. Plus att en av killarna hade så där mysigt lockigt hår, han var the king of the park och hade en förjävla snygg bil. Jag vill ha en snygg bil. Vill nästan köpa mig en sparkcykel. För att han hade en snygg bil. Nästan. Jag vill inte köpa en. Bara nästan. Typ.

 

Jag fick en öl över mig idag så jag kunde inte göra annat än att hoppa ner i poolen, resulterade dock i blöt skjorta och shorts, men jag räddade min, bild bevis kan komma. När kvällen var slut hade jag skrapat upp knäet och lyssnat klart på Twilight. Det är ungefär så här som jag vill sammanfatta denna dag. Lite oförutsägbar dag, helt enkelt. Helt klart.

 

Ahara

Med tanke på att Krilla visade sin existens på Skype och eftersom det var hennes stämma jag vaknade till så kunde denna dag inte starta bättre. Fotboll stod på schemat för mig och Bi-Lo för Johanna. Just nu ligger jag på golvet och lyssnar på musik medans Johanna är iväg och storhandlar, det fanns bara en plats kvar och eftersom jag litar helhjärtat på Woody så oroar jag mig inte. Fotbollen blev tyvärr inställd, så jag får försöka göra av med energi på annat sätt. På tal om att göra av med energi, vilket jag inte gör nu, inte för fem öre, fy sjutton vad skönt golvet är här. Det beror på hel-e-täckningsmattan.. Nu ska jag vila lite, och fortsätta med min fantastiska dag. Fan vad jag har det bra.

2 ½ timme senare vaknade jag... Det enda som stod på schemat fick jag strycka. En dag utan krav.

 

Ahara - Pösss

Gott Nytt Jul av Sean Banan känns som dagens låt. Men resterande dagar fram till jul kommer ”Nu kommer det tomtar” av Fronda att vara en given etta. Har även fått höra att Gyllene Knorren och Kenny Starfighter kommer att pryda tv-rutorna på de kalla vintermornarna hemma i Sverige. Känns som att det faktiskt kan bli en bra julkalender. Hur är det möjligt. Inte för att jag tror det slår varken Sunes sommar eller Mysteriet på Greveholm. Jag tycker från och med detta nu att alla bilister hemma i svinkalla Sveariket inte skall utmana ödet och ge sig ut i trafiken. Finns många nybörjare där ute. Grattis föresten.

 

Denna dag har varit hur chill som helst, började dagen med en Paj (ja med stort P), Garlic and Prawns, efter den otroligt mättande mumsbiten såg vi återigen på en film. Två filmer på två dagar, vad har hänt? Mr. Nobody. Värd att se.

 

 

PUSS

 

Ahara.