Avresa..
.. Snart check!
Ligger här och har flera tankar. De flesta kretsar kring varför jag inte kan sova. Har haft svårt med det de senaste dagarna. Intressant, kanske någon tycker. Beror det på den resa jag har framför mig? Beror det på allt man måste lämna bakom sig? Beror det på dig? Beror det på honom? Beror det på henne? Beror det på att jag inte ens försöker sova? Beror det på att jag är lite hungrig? Kan svaret vara så simpelt? Nej. Jag vet vad det beror på. Det beror på mig. (Beror är ett fult ord, ska inte skriva det mer). Denna analys gav mig fler frågor än svar.
Nu ska jag dra igång en spellista med bara låtar av Enya, det måste göra att man somnar. Erkänner dock att jag lyssnat på det ett tag och det hjälper faktiskt inte. Ska nog räkna kängurusar i stället. Återkommer om det inte hjälper.
Ahara.
Sate vilken roman det blev
Detta är skrivet på min mobil, på min väg hem från mitt jobb, på min gårdag.
Hej Bloggen.
Jag vandrar runt i min ensamhet, rädd som haren. Jag trodde precis att en 70årig gubbe, med cykellyse både fram och bak, skulle våldta mig. Men det var nog bara för att jag i det ögonblicket glömde bort hur cool, manlig och stark jag ser ut att vara. Ingen ger sig på en med keps och stadsträdgården tröja.
Japp, jag har jobbat. När jag anlände stötte jag på ett diskberg som fick Göran Persson att verka liten. Om jag hatade mitt jobb förr, hatade jag det ännu mer nu. Dock visade det sig vara en av de bättre passen på länge. Allt är ju faktiskt vad man gör det till och därför såg jag till att göra det i min takt, utan stress, med fina fikapauser och helt fantastiskt bra. Resultat: succé!
Nu är jag snart hemma, kära blogg. Jag borde sova men har för mycket socker i blodet (en nackdel med fikapauser) och är alldeles för gris. Så, käre blogg, vilken film ska jag se? Eller ska jag dra några avsnitt av den legendariska serien The Big Bang Theory? Det är jobbigt när framtiden vet men inte jag. Å andra sidan är det bra att inte alltid veta vad som väntar en. Är det något man verkligen ser framemot känns väntan bara längre och är det tvärtom slipper man gå runt med en, eller flera, klumpar i magen.
Nu har jag snart nått maximal längd på ett sms och bör därför runda av, men var inte rädd, jag är snart hemma. Tack för att du fanns här för mig när alla andra sov och när idioten glömde sin ipod hemma.
Puss och godnatt.
jahara.
Hej Bloggen.
Jag vandrar runt i min ensamhet, rädd som haren. Jag trodde precis att en 70årig gubbe, med cykellyse både fram och bak, skulle våldta mig. Men det var nog bara för att jag i det ögonblicket glömde bort hur cool, manlig och stark jag ser ut att vara. Ingen ger sig på en med keps och stadsträdgården tröja.
Japp, jag har jobbat. När jag anlände stötte jag på ett diskberg som fick Göran Persson att verka liten. Om jag hatade mitt jobb förr, hatade jag det ännu mer nu. Dock visade det sig vara en av de bättre passen på länge. Allt är ju faktiskt vad man gör det till och därför såg jag till att göra det i min takt, utan stress, med fina fikapauser och helt fantastiskt bra. Resultat: succé!
Nu är jag snart hemma, kära blogg. Jag borde sova men har för mycket socker i blodet (en nackdel med fikapauser) och är alldeles för gris. Så, käre blogg, vilken film ska jag se? Eller ska jag dra några avsnitt av den legendariska serien The Big Bang Theory? Det är jobbigt när framtiden vet men inte jag. Å andra sidan är det bra att inte alltid veta vad som väntar en. Är det något man verkligen ser framemot känns väntan bara längre och är det tvärtom slipper man gå runt med en, eller flera, klumpar i magen.
Nu har jag snart nått maximal längd på ett sms och bör därför runda av, men var inte rädd, jag är snart hemma. Tack för att du fanns här för mig när alla andra sov och när idioten glömde sin ipod hemma.
Puss och godnatt.
jahara.
Härliga
Härliga onsdag. Det började med ett fantastiskt arbetspass på Gustavsviks GK. Aldrig förr har någon gjort så lite på så lång tid, skulle man kunna säga, men så säger inte jag. Jag menar att jag gjorde så mycket som jag behövde och lite till. Efter detta pass blev det pannkaka av allting, gud vad jag käkade många, med mycket sylt på. Sen bar det av för att hämta min underbara, nu mera svarta Krilla. Därefter träning med Elittruppen, och sen en lite soft träning med div. 3. Det är kul att spela när det är roligt. Jag hade definitivt spelat elitserien om jag varit kvar i Sverige, det kallar jag tajming.
Nooooooooo, jag har just skrivit ett hej-dagenboken-inlägg..
ahara.
Dag 3
Några pärlarmband, köttbitar, filmer, golfbollar och slag senare har jag inte blivit klokare. Två meningar har jag fått ihop och inte mer än så. Dessa två meningar slog mig strax innan ett utmärkt inspel med träsjuan på hål 9, som jag därpå sabbade genom att slå en putt alldeles för kort. Pappa vann. På handikapp.
Jag hinner inte. Det är inte mycket jag gör om dagarna men tiden finner sitt sätt att försvinna ändå. Imorgon blir min dag. Min och ingen annans.
Ensamvarg for the win.
jahara
Jag hinner inte. Det är inte mycket jag gör om dagarna men tiden finner sitt sätt att försvinna ändå. Imorgon blir min dag. Min och ingen annans.
Ensamvarg for the win.
jahara
Rehab dag 1
Jag har klivit bakåt några steg, om inte år.
Packade den väska jag packade en gång i veckan förr och det ligger samma ilska och irritation över processen. Att bo varannan vecka får en att hata skilsmässor lite extra, därav är det något jag avråder.
Men det känns bra att vara tillbaka i sitt gamla rum, trots att det numera består av Jennys överblivna möbler, medan mina väl investerade möbler står i hennes rum.
Det här är min vecka på rehab. Datorn är kvar hemma hos mamma(sitter med systerns nu) och noteringsboken är tillbaka.
Spärren ska bort. "Kliva tillbaka" taktiken kommer att funka. Det var på detta sätt och i detta rum som allt egentligen började. Det var så här jag lyckades och därför kliver vi tillbaka dit, börjar om från början och gör rätt hela vägen den här gången.
jahara.
Packade den väska jag packade en gång i veckan förr och det ligger samma ilska och irritation över processen. Att bo varannan vecka får en att hata skilsmässor lite extra, därav är det något jag avråder.
Men det känns bra att vara tillbaka i sitt gamla rum, trots att det numera består av Jennys överblivna möbler, medan mina väl investerade möbler står i hennes rum.
Det här är min vecka på rehab. Datorn är kvar hemma hos mamma(sitter med systerns nu) och noteringsboken är tillbaka.
Spärren ska bort. "Kliva tillbaka" taktiken kommer att funka. Det var på detta sätt och i detta rum som allt egentligen började. Det var så här jag lyckades och därför kliver vi tillbaka dit, börjar om från början och gör rätt hela vägen den här gången.
jahara.
