Med 12 dagar kvar börjar allt att ordna upp sig. Igår var dagen då vi fixade de viktigaste av allt. Johanna var nog den som gjorde mest dock. Hon fixade sig ett körkort, grattis förresten, vet inte om jag sagt det än. Men nog talat om det Johanna firrade på egen hand. Tillsammans köpte vi varsin backpack. Mckinley heter märket och den verkar vara otroligt prisvärd. De vi köpte kostade "bara" 1300 kr/st. Det fanns andra som låg över 3000 kr/st. De var inte dubbelt så stora så jag förstår inte vad som möjligtvis kan höja priset så enormt. Kanske hade köpt en sådan om det fanns en propell så man kan flyga med den, men den hade ju inte det så jag nöjde mig med den "billiga" varianten. Vad gjorde vi mer kan man undra? Vi köpte en röd matta till söndagens partaj. Vi posade framför en kamera med tema Suit-up!




                                  
Ahara.

Idag händer det mycket i lilla Örebro, samtidigt som jag jobbar och står i. Det är dock skönt att det regnar så det blir lite lugnt mellan "stormen". Jag känner hur hungern kryper i magen och ett kurr kommer lite då och då, men trots detta är jag inte hungrig, is that possible? Medans min mage lever sitt egna lilla liv tänkte jag passa på att blogga. Jag tänkte dra till med ett klassiskt ordspråk "bättre sent än aldrig" och kom ganska snabbt till insikt att det inte riktigt funkar så i bloggvärlden. Om man bloggar sällan är det kanske bättre att inte blogga alls. Nu när jag har skrivit blogga fyra gånger inom loppet av två meningar så känner jag att blogga är ett otroligt fult och roligt ord. Blogga. I vilket fall så är det bra tur att jag har en så aktiv kollega som Johanna, jag ska dock bli bättre på att blogga, inte bara för att det är ett så roligt ord. 

• Det är seriepremiär för Svart/vita ÖSK i Elitserien klockan 14
• Min far ska spela och sjunga i konserthuset klockan 14
• Sissela Kyle ska tydligen komma till Hjalmar Bergman klockan 21.
• Emma Höglund är hemma i Örebro. Hela dagen.
• Jag jobbar, till klockan 16 och missar därmed hälften av alla härligheter. (ska förmodligen inte kika på Sissela heller, och Emma har fullt upp....)
• Härliga Lördag, med stort "L"

Ahara ~ Förlåt för detta otroligt dåååååliga inlägg.

Den 19e september kanske säger mer för andra än vad det gör för mig. Visserligen betyder det otroligt mycket för mig också. Det betyder att jag bara har en månad kvar att leva, i Sverige, det här året. Mina tankar pendlar fram och tillbaka, är jag nervös? Är jag redo? Kommer jag få panik? Alla frågor kommer få sig ett svar med tiden, så är det oftast.
Den 19e september bringar ytterliggare en fråga till min hjärna. Kommer Sverige vara blått eller rött efter dagens timmar? Dagen till ära har en himmel i den ljuva färgen blå, och med den meningen har jag sagt mitt. 

Ahara.

Det var många år sen jag kände denna dragkraft för någonting. Det var så många år sen att jag inte riktigt kan urskilja vilket år det egentligen var. Jag pratar givetvis om den kraft som gör att man vill köpa ett album i en faktisk affär, men inte vilken affär som helst. En skivaffär. Jag har bara hört några låtar av det brittiska bandet Stornoway och jag känner redan nu att jag kommer kunna lyssa på dem i många år, kanske till och med decennier framöver. Spotify kommer förmodligen också finnas i många, många, MÅNGA år framöver.

Slutsats: Inget album kommer att införskaffas.

Ahara, neherru