BUTTAHARA

Hallå, hej, tja, shosho, tjingeling in the begining, hola, aloha, sholululu, tjipp, tjenis, chacha, hellloo, hadi. Det jag menar är väl att jag giver er en liten vink och ler sådär som man gör när man hälsar på varandra (om man hälsar trevligt)

Jag skulle bara berätta att idag skulle vi köpa matvaror till middagen, tro det eller ej! Att handla kan vara trevligt och spännande - om man handlar med mig, typ. Jag såg, för första gången på 4 månader, en burk på 33 cl. Guuuuuh så liten den såg ut att vara. Var rädd att röra vid den. Imagine. Jag hamnade i chocktillstånd av all nostalgi som svämmade över. Egentligen inte, men det är en minnesvärd stund på denna resa. Egentligen inte det heller.. Ah. Mhm KUL. 

Bild?

Ahara - Addagirl

Kommer ni ihag hur det var nar vi inte kunde skriva o eller a med prickar? We're back @ the office, and the wierd letters are gone from the keyboad... Fast bara for ett kort inlagg. Egentligen var det bara det jag skulle skriva. Eller. Skulle lagga upp en live-bild, men webkameran vagrar att fungera. Sooo.. \

Let's rock on', see yah!

Ahara

Vi har lämnat Yamba nu och det känns. Det känns i mig att jag har lämnat något. Något som har en del av mig. Något som är en del av mig. I tre månader har Yamba varit mitt hem. På tre månader och jag gått från två familjer till tre. Johanna Birgitta Skogh Gustafsson Henwood. Det är lite så jag känner mig nu.

När jag packade min väska och visade golvet existens insåg jag att jag hade mer att fylla den med nu. Kunskap. Vänner. Minnen. Kärlek.

Man lämnar inte Yamba som den människa man var när man kom. Jag har blivit större och i detta fall menar jag inte min viktökning. Pappa, lyssna. Jag har blivit så pass bekväm i mig själv nu att jag kan säga dig detta. Disken är för liten för mig. Gör mig till antingen kitchen hand eller servitris. Tiden är inne. Jag är där nu.
Att lycka är allt som betyder något är något familjen Henwood är bra på att bevisa och poängtera. Det finns inga ord så jag slutar att försöka förklara nu.


Slutade Yamba vistelsen med att smälla i oss en varsin steak på 500g. "Det här kommer att bli den dyraste måltiden jag någonsin har betalat själv för", säger jag och sedan blir vi bjudna. Vi var värda det sa Andre, för allt vi hade gjort för dem. Gratis är gott, men det där hade nog varit gott vilket som. Yamba prawn med vitlöksås som extra likz. Hur kan det inte bli annat än succé? Ni var inte intresserade över vad vi åt, så var det ja..

Nu hänger vi i Bondi och jag skall säga det att det inte är pjåkigt alls. En varsin soffa i en trea har jag och bror lyckats få tag på. Vi bor med ett äckel, bland annat. Lite småballt. Låter Alice, om Alice vill, berätta mer om sina kära kamrater. Allt jag tänker skriva är att jag gillar dem. De är kul.

Internet har varit nere ett tag(en dag) för Buttahara vilket har inneburit en paus i bilsökandet, men planen är att en bil ska införskaffas innan måndag, då vi ska försöka lämna Bondi för en legendarisk road trip tillsammans med Matilda och Jessica.

Livet mitt måste gå vidare nu.

Puss. Jahara

HAHA! Alice ska jobba imorgon. Bäddat sin sista säng och få betalt detta år in my ass!

Jag däremot, ja, fyfan vad jag har jobbat klart. Blev ett pass extra denna vecka para mi. Bags behövde superkrafter. Skogh for upp ur sängen och passade på att briljera lite mer än vanligt, sista dagen till ära. Smällt i mig min sista glass också. Tills vidare så att säga. Glass är min nya fettisch (rätt ordval va? (notera att jag ställde en fråga och att en fråga behöver svar)) Jag gillar att göra parenteser i parenteser. En parentes utan parenteser bara.

Sverige vann typ precis nyss 4nationers. Tänkte uppdatera er om det eftersom att det var varmtlänge sedan som jag skrev något om hockey. Kan bero på att Rooth har lagt av. Aa, så är det nog.

Men en seger var det. Efter vinst mot Svetlana, Tyskland och Finland. 2-1, 4-0, 4-0. Tydligen är Erika Grahm Sveriges nya stjärna. Lyfter på hatten min för damen. (Jag gjorde det faktiskt på riktigt, men mest för att torka bort svetten på pannan)

Det är varmt i detta land. Tänkte bara lite snyggt smyga in med det. Ungefär som jag tänker smyga in med lite visdom. Wisedom.

"You don't drown by falling in the water. You drown by staying there."

Och med det skrivet tänker jag signa ut för dagen.

Hur vart det? One day you will know. One day people. One day.

 

Jahara

 

 

Då va man klar. Jag kommer inte att få betalt för att bädda någon säng igen detta år. Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Kommer kanske bli en blandning av glädjetårar och motsatsen när vi drar, lite svårt att förklara.. Så jag skippar det.. Hej hopp vad grått Yamba city kommer att vara när vi lämnar stan'. Yamba kommer att förlora sin glans när vi tar den med oss på samma sätt som vi bringade liv till byn när vi kom. Denna håla har givit mig ett minne för livet. Eller. Inte bara ett. Men you kinda get the drift. Detta har varit mitt hem de senaste månaderna tillsammans med Johanna. Nästa hem kommer nog bli en bil. På fel sida av vägen.

På måndag är det dagen D. Då skall vi sluka varsin rumpstek på 500 g och 8.30pm hoppar vi på bussen som skall rulla, förhoppningsvis, hela vägen till Sydney. Vi längtar faktiskt lite. Vi ser mest fram mot bussresan på 10 timmar. Vi gillar att åka buss. That's all liksom.



Yepp. Det var sjuuuuuuuuuuukt varmt i långkläder.

Ahallå

Jag kan inte sova för att jag inte vill. Fast jag vill egentligen, men jag är för sur. Sur på att photoshop och jag inte går hand i hand. För att vi inte synkar utan sinkar.

Hänt sen sist?
Diskat lite(!) Bakat lite(!!) Haft kul på jobbet(!!!)

aa, typ så. Hängt lite med två miffon också. Bildbevis:



jahara

Känner mig kreativ, oerhört kreativ(jätteironisk, tvingar typ ut allt). Massa mycket ska jag berätta för er. Typ vad som har hänt sen sist och så.

Make a list, or break you right here? Lets make a list. Skall bara invänta Alice och min noteringsbok. Det händer så ofantligt mycket att jag inte kan komma ihåg allt...

Hon läser då inte fort....................

Eller så är det jag som skriver uppsatser.................

Kan ladda upp en bild så länge.



Såå. Let's make that list.

1. Vi har spelat golf. Jag, Balice, Luke och André drog äntligen ut på en 9:e hålsrunda. Detta var en runda som har försökt att spelas i cirkus 2 månader. I tisdags regnade det floder, men i onsdags sken faktiskt solen på oss. Alice rullade några meter första slaget. Jag chockade mig själv genom att slå rakt. Sen gick det utför.

2. Shane har fyllt år. 21 säger han, men 35 säger vi. Samtidigt som det hände hade Carly sin sista kväll här i Yamba innan hon drar vidare till Wollongong för studier. Carly är en local(alltså från Yamba) som vi gillar heaps och det beror inte enbart på att hon ger oss tre kulor glass men bara tar betalt för 2. Fest var det i alle fall och kul hade vi.

3. 6timmar kvar att arbeta här i Yamba, möjligtvis i Australien också. Ledsamt. Mycket ledsamt. Aj will miss it. Heaps.

4. Min design blev godkänd, fett med godkänd. Summa? Jag håller på att designa menyn till el restaurante.

5. Jag säger heaps och reckon hela tiden. Börjar även lägga till ett 'ey' i slutet på varje mening. Nice, ey?

Sen har vi gjort en hel del mer men jag vågar inte skriva längre än så här. Man kan liksom tappa läsare då.
Kompenserar med en bild.

Billigare än Ullared.

jahara

"I januari 2005 dominerades de svenska medierna helt av två stora nyhetshändelser, båda orskade av naturkrafter. Vilka?"

Alice svarade tsunamin, jag svarade Gudrun och det var så det hela började. Eller egentligen började allt redan långt innan, då alla ständigt frågar hur länge vi har suttit ihop, varit Bill och Bull, systrar och bröder, soulmates och bästa vänner. Vi rycker ständigt på axlarna, säger 5år, kanske 6, men det funkar inte att ge samma svar hela tiden, speciellt inte när tiden tickar på.

När orkanen Gudrun blåste sig över landet var jag och Alice i Göteborg och spelade Gothia cup, frågan som är ställd överst i inlägget fick oss att inse detta och det var den största framgången vi har gjort på flera år. Vi bestämde oss för att göra en analys över vår vänskap och tack vare alla innebandyhändelser i våra liv kunde vi få svaret på frågan som länge varit ställd. Som Alice berättade i inlägget under så är det faktum att jag inte vågade säga nej, anledningen till att vår vänskap är som den är idag, men när jag ändå är igång ska jag nog fördjupda mig lite i den frågan hon ställde sig, varför jag fortfarande hänger med kvinnan. För att undvika att skriva jäääättelångt kommer detta delas upp i flera delar.

Part one- Så får du mig ändå:

Det var i början på säsongen 04/05 som jag återigen började på innebandy tillsammans med Alexandra. Jag knackar(eller förmodligen slår sönder dörren med klubban) på dörren till Navet och Alice öppnar. Med för stora innebandybandyglasögon, sittandes för långt ner på näsan sträcker hon ut handen och presenterar sig. Redan så här tidigt i historien kan man undra varför jag idag sitter i min säng, på andra sidan klotet och har Alice som resesällskap. Det komiska är att det bara gick utför efter det där också. Men som Ray Bradbury en gång sa, "Living at risk is jumping off the cliff and building your wings on the way down." Jag misslyckades bara med att bygga vingarna. Inget man kunde förutspå. Just kidding. Just kidding heaps. Alice is the best a beast can get.

Vad som händer fram till det nya året, 05, är lite oklart. Jag hänger mer med andra lagkamrater och mer en medspelare till Alice än hennes vän.

Sen far vi till Gothia. Tidigt in på månaden januari. Det var här vi tillsammans satt kvar med Simon, ritade upp hur hans skägg skulle se ut, tog pendeln för långt och såg ett spökhus. Det var här vi fick vårt första gemensamma minne och det var här fröet såddes. Ett frö som visades sig att bli den vackraste blomman i mitt liv. Förmodligen en väldigt vacker blomma för väldigt många andra också. Ni är välkomna. No worries liksom.

Känner att det blir vackert att sätta en punkt här. Part one is done and over with. Moving on.



jahara

Jag och Johanna har gjort en utläggning från början av vår vänskap. Många gånger får Johanna frågan varför hon umgås med mig. Frågan behövde ett svar.Vi får tacka det faktum att Johanna inte vågade säga nej när jag frågade om vi kunde leka. Detta är dock svaret på en fråga som inte ställs. Frågan var "varför?". Svaret är väl givet. Därför. Sen får johanna gå in mer på djupet och definera "därför" och dess betydelse.



Ahara. Togheter we stand (fast på bilden sitter vi, men du get my point)

Bombar med bilder i stället för ord. Lite så vi jobbar när vi jobbar. För vi jobbar. Å hej vad vi jobbar. När vi inte jobbar, snackar vi jobb. När vi inte snackar jobb äre bara förbaskat tyst. Jag och J0rr3 behöver liksom inte dra en feting konversation, för vi vet vad den andra ska säga i vilket fall. Så..








Ahejrå

Indeed. Very much a piece of cake. Bada bing katching. En vägg som bara skriker åwesome. Kolla hur vi bor liksom. Man bah. Döööööööööör. Inte en gång. Inte två gånger. SJU gånger.



aHaRaaaaaa

Vi vann hans hjärta.

Jag skall nu skriva ett helt inlägg som inte har något att göra med Australien.

1. Min son ska heta Hans Jr. Kanske Hans-Einar Jr. Japp, jag är gravid.
2. Alice efternamn betyder The farms of holy trees. It's a skog! Och vet ni? Jag heter Skogh. Soulm8's.
3. Cecilia Ahern är livets författare. Nästan livets kvinna också. Lövilööv her.
4. Gårdagens ansiktstittadär- en sliten Skog(h). Snart är vi ikapp.



jahara

Känns fel att säga/fråga: ”Vad var det jag sa?”, så jag skriver/påstår: ”Jag sa ju det!” i stället. Fast. Det där kändes ju inte heller helt rätt, men jag hade rätt. En bit av solen har ramlat ner, i Perth. NEJ, vi är inte i närheten av den regionen. Så.. Vi ser inte röken av röken med andra ord. Men det känns fruktansvärt. Vi har kontakter där nere, hoppas verkligen att alla mår bra.

Här är dagens facelook från lördagens dag. Ojvoj vad vi ligger efter..

 

aha?då

Glatt besked så här på morgonkvisten. ÖSK Söder glöder. Vinner DM-guld och har sig. Congratz är ett ord liksom. Whoop whoop ett annat, fast två. Grattis ijalefall.

Idag är första dagen på två, kanske till och med tre veckor, som vädret kräver en tjocktröja. Plz tyck synd om oss. Vi har det way worse än alla flood- och cyklonoffer. Eller där ljög jag. Flåt för det. Jag menar. Jag har inte tillåtelse att klaga. Jag har det så himla bra. Varje dag får jag umgås med Johanna Skogh (vet många som skulle vilja byta plats med mig bara pga det). Som om det inte räcker, som grädde på moset och strössel på pannkakan, delar vi extremt många bra minnen liksom. Äter tacos varje dag. Har 10 olika stränder runt om oss. Äter lite mer tacos. Ah. Slå det.

-Johanna, när vi har reunion back home, då ska väl vi äta det här? (Pekar ner på tallriken fylld med tacos)


FOKUS!!!!!!!

Ahajrå

Jag försökte verkligen att orka, men jag orkade inte.
Orkar imorgon. Bild på det, som förklarar läget ganska bra.



jahara

It's time for some ansiktstittadär. I förrgår var det min tur och då hade jag en pose jag visste att jag inte kunde misslyckas med.

aaamen, det gick ju bra...



And kommentarer på de behövs inte. Från mig alltså. Ni. Kommentera. Make Buttahara stort.
En så kallad powernap mellan dagens arbetspass låter så fantastiskt fint att jag faktiskt ska slå till på en. Hör av mig ikväll på riktigt, med lite fler ansiktstittadärer och onödigt vetande om livets liv down under.

Cha cha

jahara

Flickor, kvinnor, pojkar, män och allt där mellan. Torsdagen den 3 februari bockade jag av en punkt på min lifelist. Skydive is done and over with. Moving on liksom. Fast. Inte over with, för jag lovar att jag kommar tucha the sky again. When once you have tasted flight, you will forever walk the earth with your eyes turned skyward, for there you have been, and there you will always long to return ~ Leonardo da Vinci

Visst jag landade på min rumpa, men tack vare dess storlek så gjorde det inte så ont. Efter cirka 20 min frågade instuktören, "Alice, hows your bum?" lite kaxigt. Jag svarade med glimten i ögat, "its all right, but man, i'm working on it" och gav honom en sån där härlig *blinkblink* (med hela ansiktsuttrycket och allt). Yeah.

Torsdagen den 3 februari skulle jag även ta dagens ansiktstittadär aka facelook. Givetvis skall denna bild föreställa ett fejs som man får av skydive



Aharaaaaaaaaa

Kan vädret bara ta ett adhdpiller och lugna ner sig. I alla fall en aning. Har inga problem med att vara i centrum (där allt händer) men vad tusan ibland får det vara nog. Det är ju bara jobbigt för vänner, föräldrar, föräldrars föräldrar, vänners föräldrar och alla andras föräldrar också för den delen som hela tiden måste oroa sig över om vi är in the little bris at the moment. Eller om vi seglade i en gummibåt för några veckor sen. Nej, solen har inte ramlat ner på Australien, än. Jag skulle inte bli förvånad om den kommer och hälsar på om några dagar. Den känns väldigt nära varje dag faktiskt. Som jag säger varje morgon till vår sol. Känn dig som hemma.

Jag tror, för att hoppa the bullbutter, att skogsbränder står på tur. Enorma sådana. Här, i Australien.

Sol, vind och vatten som Ted Arnbjörn Gärdestad en gång i tiden sjöng.



AHARRÅ

Jag har spelat många viktiga matcher i mitt liv, men inget slår nog den jag överlägset vann idag. A lifetime of happiness stod på spel. Den kunde ha gått förlorad alltså. Vid förlust i pingpongbollpingis mot Robin (bäst av 5 set, jag vann med 3-0) skulle jag tvungen att göra en så kallad "Mira". Vad det är väljer jag att inte berätta då jag vet att känsliga, samt unga människor läser vår blogg.
Vann jag, vilket jag gjorde(se hur många gånger jag nämner det i detta inlägg) var Robin tvungen(vilket han nu är, eftersom att jag vann(4)) att delta på Shane's tour och hoppa ner från den högsta klippan...naken. Shane's tour kommer att vara fullbokad den dagen, jag kommer att få 50% av inkomsterna. Eller inte, men jag borde få eftersom att jag vann(5).

Vi hörs snart igen då huvudet skriver fler blogginlägg än vanligt. Fingrarna vill trycka på tangenterna mer än vanligt också. Jag tror att det är tack vara Cecilia Ahern. Pusspåna!

En gammal bild på det här, tillåt mig att söka igenom arkivet.



jahara.

Jag börjar redan nu ogilla denna ansiktstittadär. Man har ett försök på sig att få till en pose. Jag behöver alltid minst 10. Summa? Epicfail varje gång. Med varje gång menar jag de två gånger jag varit tvungen att agera modell. Jag antar att man ska bju på sig själv. Gör väl inget att folk skrattar lite åt en ibland. Alice skrattade. Jag gjorde Alice glad. Så.. Summa? Epicfail och det gillas. Antar att det är lite av själva meningen med Buttahara. Få er dra lite på mungiporna. Göra er lite glada.

Ijallefaaaall. Här har ni gårdagens ansiktstittadär, samt dagens. Dessutom en liten bonus. Min stående dagens outfit. Ibland kanske jag byter tröja, men bara ibland.






Den förtjänade tydligen inte fokus.
kanske borde börja lägga upp mindre bilder. Alltså storleksmässigt. Ska tänka på saken.

Nu ska jag sluta skriva, för att fatta mig lite 'kort' för en gång skull.

jahara.

Ja men hej hopp. Jutst nu sitter jag här och har ångest. Ångest över ett fjuttigt litet inlägg som varken kommer göra någon nytta eller skada. Förutom dagens facelook som är från igår. Den gör ingen skada inte nytta heller. Eller? Idag är det min tur att bli fotograferad. Men den bilden läggs nog upp imorgon. Fan. Johannas bild är legen-vänta-på-det-och-jag-hoppas-att-du-inte-är-allergisk-mot-katter-för-sista-delen-av-det-här-ordet-kommer-att-vara-darisk (vad nu darisk har med katter och göra...?). En facelookbild där inte ens fejset är i fokus. Bra jobbat.

Lagom varmt. Påtalom lagom. Hur säger man det på engelska? Just enough? Aja - Whatever (falsett). Varmt är det nya ordet. Just face it. Precis som johanna fejsar dagens ansiktstittadär.

Dagens Facelook (ansiktstittadär)



Ahara.