En stund av saknad

Ögonen mina vattnade till. Minnena mina kom tillbaka. Saknaden min blev större än någonsin.

Jag saknar inte att vandra upp och ner för trapporna, jag saknar inte att sitta i de skabbiga salarna eller i en äcklig matsal och äta en minst lika äcklig mat. Men jag saknar att vandra upp och ner för trapporna vid sidan av er, jag saknar att sitta bredvid en av er undertiden en mindre saknad lärare pratar något mindre saknat skitsnack. Jag saknar att avnjuta en äcklig måltid med er. Jag saknar bira bira bira, bers bers bers. Jag saknar att spela ketchup mos i stuprännan. Jag saknar att vandra till turken eller Ica för att köpa euroshopper. Jag saknar att varenda människa gick emot Sara och att hon inte fick en syl i vädret under hela hennes värdelösa termin som lärare. Jag saknar att hela klassen skrattade högt och gott när någon fick målbrott. Jag saknar TPNM. Jag saknar 9b.


Fan, vi var bra och jag kom på det för sent.

Jahara.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0