BUTTAHARA

Kanske är dags att lägga upp den här med..

Efter att ha skrivit en text på 800 ord insåg jag att resan inte går att återberätta. Inga ord kan rättvist spegla helgen, den helg som satte innebandyn på min topp. Innan jag satte mig på den buss som skulle ta oss till Nyköping var jag fast besluten på att detta var min sista resa som innebandymålvakt. Hjälmen skulle läggas hyllan på för att aldrig mer tas ner. Nu velar jag som aldrig förr. För med er blev innebandy kul. Er glädje till sporten blev min glädje till sporten.

Med trumslag, ljuva stämmor och glöd har vi marscherat, slitit, kämpat och lämnat spår. Nyköping glömmer aldrig Örebro. Vi glömmer aldrig Nyköping. Vi flög tillsammans i ett V. Vi kvacka tills vi tappade rösten. Vi satte spår i varandra, oss själva och de som hade äran att vara där vi var. Ingen glömmer Örebro, inte ens haren.

Vi må ha slagit nävar i väggen, slängt svordomar i luften och låtit tårarna forsa, men vi reste oss upp, höll huvudet högt och hejade stolt på vårt Örebro . Vi vek aldrig ner oss. Utan något guld runt halsen lämnade Vi Nyköping som vinnare. Ingen glömmer Örebro.