BUTTAHARA

Det finns mycket jag skulle vilja berätta. Typ som att även jag har jobbat som städerska nu. Två pass. Fina pass. Med p!nk som sällskap är bädda sängar fettaste. Jag vill också berätta att vi har äntligen ätit vår känguru. Den var blodig. Blodig och god. Vi har klippt oss. Japp. Bra blev det. Har vi firat nyår också? Eller hade vi redan gjort det sist vi sågs?

Efter en research kom jag fram till att detta är årets första inlägg. Detta faktum gav mig press. Jobbigt när det händer... Åh. Pb är fanimej saknad. Hej PB. Jag saknar dig.

Jag kan la visa er hur vårt nyår såg ut.



Nu ska jag förklara också. Detta ögonblick kan man dela upp i tre delar. Två av dessa ögonblick talar för sig själva. Den i färg gör det inte. Det ögonblicket är liksom bortom ord. För bakom Jo och hennes extremt fina min sker något mycket finare. Jag och Alice utbringar en nyårsskål. Vi tackar varandra för att vi har varandra. För att vi tillsammans har gjort 2010 till livets bästa år och för att vi tillsammans kommer att göra 2011 till något mycket bättre. För att vi har det där obeskrivliga, men som vi utan ord kan beskriva till varandra.



Jag skulle även vilja berätta för er hur gott vi har skrattat den senaste tiden. Hur kul vi har haft det. Hur Tanya kom in i våra liv och hur vi ändrade vår syn på handikappstoaletten. Hur vi har legat på stranden och skrattat bort kalorier. Hur vi synkar läskigt mycket, läskigt ofta. Säger samma saker samtidigt. Hur trött jag är på att säga "jag tänkte precis säga EXAKT samma sak". Jag skulle vilja säga så sjukt mycket, men ni skulle inte förstå. We just work on an other level och jag måste jobba ganska exakt nu. Men en annan dag bloggen, lovar.

Beskriver vår awesomeness med en till bild. Sen får ni läsa mellan raderna och se mellan pixlarna. En dag kanske ni kan förstå.



"Yesterday brought the beginning, tomorrow brings the end, and somewhere in the middle we became the best of friends"

jahara.