What has been crackin' lackin', you might wonder

Vi har lämnat Yamba nu och det känns. Det känns i mig att jag har lämnat något. Något som har en del av mig. Något som är en del av mig. I tre månader har Yamba varit mitt hem. På tre månader och jag gått från två familjer till tre. Johanna Birgitta Skogh Gustafsson Henwood. Det är lite så jag känner mig nu.

När jag packade min väska och visade golvet existens insåg jag att jag hade mer att fylla den med nu. Kunskap. Vänner. Minnen. Kärlek.

Man lämnar inte Yamba som den människa man var när man kom. Jag har blivit större och i detta fall menar jag inte min viktökning. Pappa, lyssna. Jag har blivit så pass bekväm i mig själv nu att jag kan säga dig detta. Disken är för liten för mig. Gör mig till antingen kitchen hand eller servitris. Tiden är inne. Jag är där nu.
Att lycka är allt som betyder något är något familjen Henwood är bra på att bevisa och poängtera. Det finns inga ord så jag slutar att försöka förklara nu.


Slutade Yamba vistelsen med att smälla i oss en varsin steak på 500g. "Det här kommer att bli den dyraste måltiden jag någonsin har betalat själv för", säger jag och sedan blir vi bjudna. Vi var värda det sa Andre, för allt vi hade gjort för dem. Gratis är gott, men det där hade nog varit gott vilket som. Yamba prawn med vitlöksås som extra likz. Hur kan det inte bli annat än succé? Ni var inte intresserade över vad vi åt, så var det ja..

Nu hänger vi i Bondi och jag skall säga det att det inte är pjåkigt alls. En varsin soffa i en trea har jag och bror lyckats få tag på. Vi bor med ett äckel, bland annat. Lite småballt. Låter Alice, om Alice vill, berätta mer om sina kära kamrater. Allt jag tänker skriva är att jag gillar dem. De är kul.

Internet har varit nere ett tag(en dag) för Buttahara vilket har inneburit en paus i bilsökandet, men planen är att en bil ska införskaffas innan måndag, då vi ska försöka lämna Bondi för en legendarisk road trip tillsammans med Matilda och Jessica.

Livet mitt måste gå vidare nu.

Puss. Jahara







Kommentarer
Postat av: Annelie

Ni verkar leva livet. Ha det så kul! Själv har jag en regnbågsbebis på bakning, om nu allt fortsätter som det ska hela vägen :-)

2011-02-25 @ 12:55:44
URL: http://anneliehansson.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0