Dagen till ära.

Jag har jobbat idag, jobbar nu, slutar snart. Kors i taket. Det har varit en väldigt lugn dag, men även en lugn dag kan få någon lätt bris ibland. Det kändes som att en tromb kom och hälsade på vid lunch. Denna tromb kallar jag för "väldigt-förvirrad-och-korkad-kioskkille-som-har-lite-roliga-örhängen-och-läshpar". Det hela började med att han berättade att någon i restaurangen hade slarvat bort deras nyckel till kiosken. Han frågade om han möjligvis kunde få låna ett par nycklar, han visste att de fungerade eftersom han råkat låsa in sina egna nycklar i kiosken en gång. Klart grabben skulle få låna mina nycklar. Jag får ju tillbaka dem. Men ack, man ska aldrig ropa hej som jag brukar säga. När min mage började kurra, lagom tid för att kila iväg och beställa en smaskig hamburgetallrik, kommer "väldigt-förvirrad-och-korkad-kioskkille-som-har-lite-roliga-örhängen-och-läshpar" och frågar om jag har någon extra nyckel för att han råkade låsa in mina. Jag säger med en snäll ton "Nej, alltså de du fick låna var de enda vi hade"...
Hur ska denna historia sluta. Smart som jag är vet jag att ordförande för tävlingskommittén är ute och spelar golf och jag vet också att denne man snart kommer in på 9an. Fort som smör sjunker pulsen på både mig och "väldigt-förvirrad-och-korkad-kioskkille-som-har-lite-roliga-örhängen-och-läshpar". När herr ordförande kommer in kan grabben låsa upp och få ut min nycklar. Dock vet jag inte om jag kan lita på denna kille, hen verkar vara ganska tankspridd. Jag vet fortfarande inte om jag kommer få tillbaka mina nycklar. Men vi får se, det verkar vara en väldigt kontrollerad tromb. Får se om den blåser iväg.

Ahara.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0