BUTTAHARA

Maxxxxin' relaxxxin' kind of.
Slaggadischat till sent varje dag cuz that's the way I roll. Sen... aa, what to say. Hängt med en nisse och en nisse till. We'll show yah one day vad det har resulterat i.

Idag far vi mot Coffs för att klappa en koala, sen rullar vi vidare till Port Stephens för att åka bräda på sand och därefter blir det Sydney för att adoptera tillbaka Ragnar.







jahara

Rotar lite i arkivet. Hittar några ting min HTC har knäppt genom applikationen "retro camera", or something something. Let's go for a bildbomb.

Vi måste ju visa dagens infitt genom en liten film.

Buttahara.

1. Mitt nyblivna Brynäs hjärta slår tydligen lika hårt som det en gång i tiden slog för Damkronorna. Med tre fina bokstäver väckte jag nog hela vandrarhemmet när Segeltorp satte det avgörande 2-1 målet. Men "when life gives you a hundred reasons to cry, show life that you have a thousand reasons to smile." Så jag byggde en bro och klev över. Har blivit en fucking champion på brobygge den senaste tiden. Inte för att jag har blivit ledsnare av mig, utan för att jag har blivit bättre på att släppa och gå vidare.

2. VM guld för team Norberg. Azå. Den kvinnan. Om man bortser från henne har vi ett sjukt ungt lag numera. 86, 87, 88. Här snackar vi en framtid med många OS guld för Sverige. Men, fråga! Vad har hänt med the old team? Den kvartetten var ju legendarisk.




xoxo, greetings from Jo

Det är något som är fel. Inte bara det faktum att du inte är här. Du har även tagit bort din fejsbok. Sedan, för att vara ännu grymmare, går det inte att skicka sms till dig. Jag gav dock upp att skicka sms till dig för länge sedan. När jag skulle skicka en kort liten update så "bah" och "voila" gick det. Men sedan skulle jag skicka ett till medelande och förklara hur mycket jag saknar dig och allt det där men då gick det inte igen. Grejen är den - vi ses snart, i alla fall mer snart än igår.



Förövrigt är detta dagens outfit 8 dagar i veckan (kunde vara 9 dagar i veckan men man måste ju tvätta lite då och då också)

Ahara,

Jag skulle kunna lägga ner jättemycket tid på att skriva i koder. Lätta på hjärtat utan att få någon som helst förståelse. Ingen som nickar instämmande för att ingen vet vad det finns att nicka för. Men det skulle väl vara detsamma som att uttrycka sig utan att egentligen uttrycka sig. Säga något utan att få det sagt. Föra en talan utan att tala. Lätta på hjärtat men fortfarande känna samma tyngd.

Jag gör det ändå. Genom tusen ord och en bild.



Det handlar inte om att jag biter mig i kinden, att Yambabandet syns, att jag ser mindre glad ut eller att jag kommer i fred. Man måste gräva djupare än så. Man måste knäcka koden.

jahara

Ökenbollar studsar runt i min skalle helt ljudlöst. Ett vakuum uppstår lite då och då. Oftare än vanligt ser jag ut i tomma intet. Helt blank. Poff, istället för piff & puff.

Dum som jag är tror jag att jag skall kunna sätta mig framför bloggen och skriva ett inlägg, förhoppningsvis ett revolutionerande sådant. Jag tror detta vakuum uppkommer lite hur som bara för att jag inte lekt med Kalani på två dagar. Känner mig meningslös liksom. Hon är nog den enda som uppskattar min humor. Nej, en bild på mig och min bästaste mäjt äver så spelar det ingen roll vad som skrivs.




Ahara.

Satt nyss och lyssnade på ett stycke Daniel. Han sjung "En miljon på banken men ingeting att leva för."
Det första jag kom och tänka på var "Knappt ett öre på banken men fy i helvete vad många saker att leva för."

En trevlig insikt en dag som denna. Solen skiner och doktorn ska besökas nu. Jobb i disken till helgen. Jag har, wait for it, saknat det. Lite faktiskt. Okej, personalen bara.

Gör ett nytt försök i att lägga upp den bilden jag la upp igår. Hade lovat Jessica att dölja det faktum att hon hade bränt sig. Jag råkade framhäva det mer.
Woops...


Men hon fick en annan färg nu. Får duga så. Inte mitt fel att hon is a reeeka to begin with.

jahara

Dagen till ära, den började på stranden och slutade hos doktorn. Funderar på att inte säga mer än så för att lämna en spänning, men för att undvika oroliga föräldrar har jag inget annat val än att fortsätta. Jag och ena delen av duon vi kallar för "Viktoria" måste ta en spruta eller två cuz we're going to Thailand någon gång i framtiden.

Se, hade ni inte varit så oroliga av er hade jag inte behövt förstöra historien med sanningen.

Men jag måste ändå bara få berätta systemet i denna lilla stad. Prata med doktorn (ca 60dollar). Få ett recept och hämta twinrix sprutan(69.95 dollar). Gå tillbaka till doktorn, i detta fall imorgon någon gång när vi vill, ta sprutan (ca 60 dollar).

Slutsats: Glöm inte bort att du ska åka till Thailand på hemmaplan. Itz väldigt onödigt.


The crew minus Dicken för Dicken tar kortet. Det är så logiskt alla fattar utom du. The crew minus Dicken plus två andra svenskar ska äta pannkakor nu. Dicken vill inte.

jahara

Förlåt. Jättefint skrivet. Tack. Men du glömde en sak. Att jag måste kontra. HA. Lycka till. Du är så mycket bättre... På att skriva.. (Allt annat också).. Men jag ville bara dra ett såndant där Petra Mede-skämt.. Anar du ens hur mycket tid jag kommer lägga ner på att skriva en så mycket bättre, jag vet, lycka till igen liksom, uppstas.. ? Det kommer..

Njuu säger kvinnan i mitt liv, tro det eller ej, Johanna Skogh, att hon inte är klara "barasattduvet" ...



Ahaahahaha hHAHA HAahhah aha hahahhahahhahra.


Fejl

Minns jag rätt kom jag inte långt sist(länk till del ett allí). Bara till den delen som kallas början. Början på det bästa. Början på det bara döden kan sätta ett slut på.

Part dos- I could be your hero baby


Gothia tog slut och där var la här vi insåg att awesomeness+awesomeness blir true and pure awesomeness tillsammans. Vi började hänga.


2005 var året då lilla sportspegeln besökte Örebrocupen. Det var även sista gången på många år då ett flicklag i ÖSK kom till A semifinal. Med Emma Stenman och Carro som tränare stod vi redo att ta oss an Örnen. Vi tog igen 2-0 till 2-2, men förlorade sedan på straffar. I svensk TV blir Johanna Skogh kallad för chanslös och Alice för playmaker. En parentes utan parenteser bara...
Det är inte det viktiga dock, det viktiga var att det var under denna cup som Alice för första gången fick följa med mig till Stadsträdgården och avnjuta mat när den är som godast, gratis. Detta var första gången av otroligt många gånger. Räkningen är tappad för länge sen.

Det var nu jag och Alice var mates. Johanna vågade fortfarande inte säga nej, men nu ville hon inte.

2006 kommer. Fettisch startas. Planer sprids, men blir inte mer än så. Doun, tillsammans med resterande del av F89/90, samt P90, far till Tjeckien unt Slovakien för att jaga en plastboll. Vi vet om att vi var tighta här, för vi delade örsnäcka på bussen dit, blev ledsna när vi inte fick dela rum i Tri Studne och Alice köpte kläder till mig. Tidig födelsedagspresent.

Tjeckien är egentligen en historia för sig. Jesus så kul vi hade. Bikten. Kutna Hora. Svett. Twin Opatov. Rooobineee. Slovakiens U19 landslag. Ombytta roller. Disco.  Världens minsta torg. Kiosken. Tjeckien.

I september samma år får jag ett sms som ger mig en klump i magen. Alice på sjukhus. Jag åker till Stockholm och ser min bästa vän med en nyopererad nacke dra ett skämt. Resterande delen av året går hon runt med en nackkrage och man hör henne inte yttra ett enda klagomål. Min idol och nu även min bästa vän. Det fröet som började blomma är nu den där vackra blomman och vackrare skulle den bli. Vackrast till och med.



jahara

Jag skulle kunna tala om en massa för er. Vad hjärtat tycker. Vad magen säger. Vad som sker i livet. Vad jag vill ska ske i framtiden. Oj, damer och herrar, det finns så mycket och det är vid dessa tillfällen jag väljer att tystna. Det känns lite bättre på så sätt. Men jag kan inte vara självisk. Jag måste bjuda på något. And therefore får ni the great ocean road, en del av den i alle fall. Den delen jag orkat ta itu med.














Sen måste jag bara berätta att jag har sökt plugg och att även Eric har återvänt hem till Yamba. Livet.

x to the o, greetings from Jo

Inte konstigt att man söker sig hem ganska så fort när man mår som man gör här.
Möttes av leenden. Av alla. Kramkalas blev det. Till och med lille vovven var glad över att återse oss, men gladast, ja, det var bror och jag(efter Kalani). Australien är Yamba. Det är här vi hör hemma. So.. let's stay.

Säljer bilen här. Far till Nya Zeeland snart. Noosa först. Innan det, stannar vi här.



Antwon, Julafton in Yamba.


jahara

Ragnar mår bra nu.
Våra konton också.



Natten spenderas i Bondi hos de där nötterna vi bodde hos sist. Aj lajk them. Imorgon åker vi hem. Kanske. Det är målet i alle fall. Noteringsinlägg ska ni då få. På återhörande.

jahara

- Well i'm from a small town, Tamsworth. Do you know how a tire looks like? Yeah? - Err.. No? Vi ville bara veta vagen till deras workshop, och sa fick vi inte bara hora hela hans livshistoria, vi fick aven reda vad ett hjul ar fornagot. Vilket i sig ar lite ironsikt med tanke pa att Aboriginerna var de enda folkslaget som inte uppfunnit hjulet nar de blev kanda for omvarlden. For ovrigt, allt har lost sig och inte en krona har lagts ut for att fixa lille Ragnar. Det skulle givetvis inte kosta en krona vilket fall som helst. MEN, det var inte sa jag menade.

Igår var det ännu en dag i livet med många första gången upplevelser. Första gången som jag åt en fotlång macka på subway. Första gången jag köpte en australiensk dagstidning. Första gången jag var i städer jag inte minns namnet på. Första gången jag gick in på herrarnas toalett. Japp. Ibland är det svårt att läsa på skyltar. Det var även första gången jag var med om en punka. Ragnar svek oss lite igår, men egentligen gjorde han bara oss en tjänst. För fy vad tråkig dagen hade varit om inte hjulet hade pyst. Detta säger jag givetvis bara då allt slutade bra. Ingen skada skedd. Kaptenen styrde bilen mot kanten. Presidenten aka kartläsare, fixarn, stekarn, DJ and so on, ringde till road assistance, som bytte ut däcket. Ragnar rullade vidare.

Idag var det nog sekunder från att hända samma sak. Vi stannar till vid en mack för att sträcka på benen och fläkta oss. Vattnet rinner ut från the coolant och sekunder efteråt upptäcker vi (okej, det var en nisse som parkerade bredvid oss som upptäckte det) att det däcket vi precis bytt ut är på G att gå sönder. Fixarn får återigen sitta i telefonkö och ringa en mekaniker. Körförbud sa han. Vi fick färda oss till Yass camping och här stannar vi till 8.30 imorgon. Då kommer han och hämtar oss för att visa oss vägen till verkstaden.

Det är humor. Pratade med pappa för några dagar sen. Sa att jag hade köpt en Ford och det första han säger är "akta verkstaden bara." Jag skrattade instämnade, då pappas gamla fordjävel fick besöka den en del. På tal om svordomar så har vi tagit en paus i den leken. Skulle inte palla att varken få äta godis, dricka läsk eller att svära när något sånt här händer.

Imorgon kanske mitt fina konto åker ner på noll. Framtiden har svaret. Nissen, låt oss kalla honom får Nils, som hjälpte oss idag var väldigt trevlig och ville vårt bästa. Inte ska vi komma hem i trälådor sa han. Vi ser på den ljusa sidan, njuter av tiden i en stuga. Sover skönt i en säng. Jag måste skeda med Alice. Alice sover redan. I mitten på sängen. Tack... Duschar(välbehövligt). Laddar pryttlar. Bloggar. Facebookar. Lagar riktig mat. Skrattar. Umgås. Uppskattar att Ragnar ger oss lite mer upplevelse. Lite mer att leva för. Miljonär ska man ju bli ändå, nya pengar kommer alltid.

Såw. Nu var det slut på det där nödvändiga som måste berättas. Återkommer gör vi givetvis.



jahara.

Lite kaka på kaka (ballerina), men jag måste ju också blogga njuu när chansen står två centimeter från mitt ansikte (Jaa, jag har mitt face ganska nära dat-orenn, men man ser ju förtusan inte så bra va..)

Kära församling, typ (inte för att jag tror att massa människor samlas för att läsa denna blogg och minst sagt detta inlägg). Det jag hinner göra om dagarna är att styra kajutan (som inte är en kajuta utan en "bil"...) mot de mål som sätts upp av min besättning. Jag skriver ingenting och det får mig såklart att må lite dåligt. Jag instämmer helt med föregående talare då det kommer att massproduceras väl hemma i Svearike. Till dess överlåter jag det mesta av allt uppdaterande till min papegoja på axeln, Johanna Skogh, som inte kommer äta kex (som i detta fall är en matafor för godis, för hon har såndant dära godisstopp..).


Bild? Johanna kommer tydligen läsa igenom detta inlägg innan det läggs upp för att godkänna det.. (Ah, hon har makten)... Detta betyder att hon får välja bild, BAAAM and BoooYAaaaaaah!!!

(nu ändrade papegojan någon inställning så nu är jag inte två centimeter från datorn anymmoooooooooore!!!!)



5 dollar för ett par sidenkallingar? Givet. Ett plus i kanten när man får med ett par långa strumpor med samma motiv. Den otroligt snygga flaggan.

Ahara.

Apollo Bay. Great Ocean Road. Vi lever. Matilda lever. Jessica lever. Ragnar... lever.
Men som trogen ford han är, blir det verkstaden på måndag. Verkstaden innebär att återigen fara till Sydney.

Massproducerar nog när vi är hemma igen. Om några månader så att säga. Bilder. Filmer. Noteringsboksinlägg. Det är bara att hålla andan tills dess.



My crew in Canberra.Utanför för det så kallade Parliamentet. En vecka sen på ett ungefär.

jahara.

-Hii waaay..Hur e läget!
-Jo, det rullar på så där härligt, inte ens tungt i uppförsbackarna (fast det är det tyvärr ibland för stackars Ragnar) -Lever livets liv med andra ord.
-Ja, jag kunde tänka mig det (och detta trots att jag inte brukar vara så bra på det där med att tänka...)
-Aah. Annars har det faktiskt varit lite körigt på senaste tiden.
-Aaaaja ja ja.



Aharaa

Det finns otroligt många sätt att börja ett inlägg på. Först kom jag inte på ett enda, sen kom jag på det bästa. Med ett stycke Ragnar.



Låt oss ta en sak i taget denna gång och i detta inlägg bara fokusera på att berätta vart vi är, att vi lever, hur bilen rullar och allt annat sånt där tråkigt som mamma, pappa och andra vuxna vill veta. I nästa inlägg kan jag berätta vart vi har varit, citera lite citat och visa heaps med bilder.

Vi hänger nu i Lakes Entrance. Staden finner ni mellan Melbourne och Sydney, på sydkusten, i staten Victoria. Andra natten här, denna gång på ett hostel och inte i en bil, för mig och Jessica så att säga. Dicken och Alice skedar i Ragnar, vår Ford från 94. Som rullar tungt i uppförsbackar, dricker mycket vatten och gillar att föra oväsen. Känns precis som kärran mamma har hemma. Lite yngre bara, och lite bättre. Lite mera buske. Och med en stereo.

Målet är fortfarande Melbourne och The Great Ocean Road. Imorgon drar vi oss förmodligen en timma närmre och stannar i Bairnsdale.

Höstan börjar hitta hit och när solen har gått och lagt sig tar den värmen med sig. Det blir kallt. Fruktansvärt kallt. Vaknar upp av att man fryser- kallt. Så vi köpte täcke. Gänget och jag. Ett varsitt. Summa= nöjda!

Vi går och lägger oss innan klockan 10 för att det är mörkt på rastplatserna. Stiger upp gör vi tillsammans med solen, oftast. Åker lite bil. Äter lite mat. Snackar lite skit. Alice kör för övrigt jättebra. Det är bara svårigheten att skilja på höger och vänster som kan ställa till det ibland. När vi ska svänga alltså. Höger säger kartläsaren. Vänster svänger Alice.

Så, ett inlägg, check. Hörs en annan dag.



jahara

Kolla vad jag glömde publicera :

En liten tråkig update on the road.

Vi hänger nu på ett rastställe. Lurre. Bildörrarna är låsta. Säg inte till någon att våra inköp från IKEA ligger under bilen. Ragnar e liksom fullsmockad. Ansåg tydligen att det var roade att uttala namnet på alla IKEA möbler, just because man kunde liksom.

Blue Mountains har vi checkat av ännu en gång, denna gång drog vi även cavesen. Övernatta i en bil gjorde vi också. Det var...mysigt. Eller bara obehagligt. Vi har däremot ändrat lite nu och kommer nog att kunna snitta mer än 3timmar varje natt.

Nu är vi vid George Lake. På väg mot huvudstaden Canberra. Där ska vi köpa en converter så vi kan ladda våra pryttlar. Då kommer vi att sätta igång operation "Bikten", leverera bilder och höra av oss lite mer. Kanske berätta om Bondi också...

Tills dess, simma lugnt and keep on keepin' on!

Jahara

Ni förtjänar att veta vad som händer och att vi fortfarande lever. Igår fixade vi klart allting med bilen och den är nu i vår ägo. Det är nu ni kan börja sitta därhemma och vara lite oroliga. Det är nu jag kan förstå er.

Efter 5 timmars väntande och tjötande var allting klart och vi brummade iväg till Bondi för att sova där en sista natt. Alice slog bara på vindrutetorkarna en gång(de och blinkersen har byt plats) och körde bara på höger sida en gång. Jag är mycket stolt.

Idag far vi alltså. Första målet är att försöka åka till IKEA och köpa madrass, samt lite mer godis än det vi investerade på Svenska Kyrkan igår. Vårt andra mål är Blue Mountains, för att kompletera för föregående besök och för att hålla oss runt Sydney ifall något skulle hända med bilen. Vi har nämligen 3dagars öppet köp.

Sååw. Kommer att blogga på vägen, vilket innebär att vi hörs ganska så snart.

Woop woop. This is it.


Vad gör vi? NU KÖR VI!

Familjen.

jahara