BUTTAHARA

Jag skulle kunna lägga ner jättemycket tid på att skriva i koder. Lätta på hjärtat utan att få någon som helst förståelse. Ingen som nickar instämmande för att ingen vet vad det finns att nicka för. Men det skulle väl vara detsamma som att uttrycka sig utan att egentligen uttrycka sig. Säga något utan att få det sagt. Föra en talan utan att tala. Lätta på hjärtat men fortfarande känna samma tyngd.

Jag gör det ändå. Genom tusen ord och en bild.



Det handlar inte om att jag biter mig i kinden, att Yambabandet syns, att jag ser mindre glad ut eller att jag kommer i fred. Man måste gräva djupare än så. Man måste knäcka koden.

jahara