13

Jag har alltid velat ha en lillebror. Någon som man i yngre dar bygger med lego med och sedan i äldre dar inspirerar och lär. Någon att ge ens stöd till, komma och kolla på alla matcher oavsett sporten den utför. Hjälpa till med läxorna och livet i allmänt. Någon att vara en förebild till, i alla kategorier.
Jag fick aldrig en lillebror och det har alltid varit ett tomrum inom mig på grund av det faktumet.

Idag sitter jag här, med den där pusselbiten på plats. Jag har fortfarande ingen lillebror men jag har dig, min lillasyster. Jag vet inte hur det blev som det blev. Jag såg mig själv i dig. Mig själv fast en bättre version och på något vänster klev jag in som en förebild för dig, någon du litade på och kunde öppna upp för.

I följande meningar ska jag göra det jag har tänkt och velat göra länge, jag ska försöka förklara hur lilladu gör min värld till något mycket bättre. Att det inte bara är jag som bidrar till något för din vardag, utan att du ger mig så enormt mycket. När jag skriver min underskrift och sätter min punkt kommer inte jag har lyckats förklara så pass väl som jag vill, men förhoppningsvis har jag gett lite mer förståelse. Utomstående kan hoppa detta inlägg, om inte även de vill ha en förståelse i vår relation.

De som står mig nära vet att jag hade en liten svacka i livet i vintras. Jag hade förmodligen passerat väggen och var relativt trött på livet och allt var det innebar. Däremot så är det något som inte lika många inte vet och för att citera mig själv:

"Någonstans mellan skola, träning och träning slutade jag äta tillräckligt och fick musklerna att försvinna. Samtidigt som detta fick jag tydligen i mig för mycket kebab och geisha. Jag slutade orka. Jag började tappa aptiten och illamåendet nådde mig när jag åt. Jag slutade prioritera en av de viktigaste tingen i våra liv för att hinna med innebandy och skola. Hela tiden visste jag att det var fel, men orkade inte göra något åt saken. Sen gav hon mig en käftsmäll av ord. En 13årig tjej. Tjejen som får mig att ogilla Gud för att han inte såg till att hon var min lillasyster. Jag har lovat henne att äta frukost, mackor innan träning och en rejäl måltid efter. Lunch och middag också givetvis. Med hennes ögon vakande över mig, kommer jag att hitta formen igen."

Och formen hittade jag.

Du må vara liiite yngre än mig, och det är oftast där det sviker lite för folk. Men de kan få tycka att vår relation är konstig och aldrig förstå sig på varför jag smsar så mycket med dig. Jag kan inte rå för att du får mig att må bra. Att jag kan berätta saker för dig som tynger mig, för att sedan känna mig lite lättare. Jag kan inte rå för att du är 14 men minst lika klok som övriga i min närhet. Det bästa är att veta att du alltid finns där. Oavsett vad jag berättar tycker du om mig. Jag känner en enorm trygghet, en trygghet inte många andra ger mig.

Jag vill se alla dina matcher och vara ditt stöd. Jag fylls med en obeskrivlig stolthet när jag ser dig spela. Du är utan konstigheter bäst på plan, levererar oavsett och du har din vilja. Så länge du tror på dig själv, vill spela och älskar det du gör kommer du att lyckas. Du kommer att ta emot diamantbollen. Du är en klippa i skolan, med tok för höga krav. Jag vet att oavsett vilken väg du vill gå på i livet, du kommer att nå ditt mål och jag kommer att gå vid din sida, precis som jag vet att du kommer att gå vid min.

Du är rädd för att allt kommer att försvinna när jag lämnar landet, men sanningen är den att allt kommer att bli starkare. Jag kommer, som redan nämnt, att gå vid din sida. Hjälpa dig med vägledning om det så behövs, annars bara finnas där. Du kan alltid luta dig mot mig när du är trött och i de tunga uppförsbackarna puttar jag mer än gärna på. När vinden blåser emot, kommer jag alltid att finnas där för att vända vinden rätt. Det finns inget jag inte skulle göra för dig.

Du får mig att tro på mig själv för att veta att någon som du ser upp till mig lyfter mitt självförtroende upp till taket. Är du bitter på mig, blir jag bitter på mig. Har jag förtjänat din onda blick blir jag ångerfull och ogillar mig själv. Jag värdesätter din glädje högt, för att din glädje är min. Jag gillar alla sidor av dig, de bra som de dåliga. Det enda som tynger mig i allt det här är att jag inte får bråka med dig om vem som ska sitta längst fram i bilen och att du inte sitter vid samma bord som mig när jag äter middag.

Du stör inte. Du är inte ivägen. Du skulle inte ens vara det ifall du la dig i den. Du finns och jag älskar dig för det.

Min giraff, lillasyster och bäste vän.

jahara.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0