Ett ögonblick med hat

Jag hatar kemi, framför allt Åsa. Mamma tycker att jag hatar mycket, förmodligen de i klassen också. Emma kallar mig bitter, men hon ser ljust på mig ändå. Eller hur det nu var. Åter till mitt hatande. Ja, mamma, jag hatar mycket. Det kan vara på grund av att jag saknar förmåga att se de bra saker i de dåliga, eller bara det faktum att det finns mycket att hata. Ska man behöva gråta arslet av sig framför en lärare för att den ska inse att man inte mår bra? Att man ständigt sitter med gråten i halsen och att stegen man tar bara blir tyngre och tyngre? Är ett "hur mår du?" för mycket att kräva av en lärare? Går den emot alla normer om att en gymnasie elev ska ta eget ansvar? Betyder eget ansvar att människor runt omkring ska sluta vara människor utan istället agera okänsliga varelser? För Åsa, det är precis vad du är. När jag inte fick MVG på provet blev du besviken, ännu mer besviken på det faktum att jag inte ens fick VG. Men mitt betyg har inget med min kunskap att göra. Det beror på att jag släppte pennan och gav upp, för jag orkar inte mer. Varje dag får jag tvinga mig upp ur sängen och den ångest jag har över skolan är en ångest som aldrig försvinner. Jag har en prestationsångest som heter duga och krav jag inte har motivation eller ork att uppfylla. Du fick mig att gråta en hel bussfärd till Linköping. Du fick mig att för första gången någonsin bryta ihop i skolan. (Tacka Gud för Matilda Wreeth.) Du är inte den enda och jag hatar det också. Jag hatar att det finns för få lärare som Erin Gruwell. En lärare som verkligen vill att eleven ska lyckas och vägrar tillåta den att inte göra det. En lärare som bryr sig, en som inte är där för att göra sitt jobb, utan för att göra världen till en mycket bättre plats att leva på. De har världens möjlighet att inspirera oss, att bli våra förebilder och få in oss på rätt vägar i livet. Är det för mycket att begära att ni ska greppa tag i denna möjlighet och ta vara på den?

Det är på grund av detta jag fortfarande spelar innebandy. För att när jag sätter min fot på träningen och träffar laget försvinner alla ovanstående tankar. Det är även därför jag tränar ett lag, de lyckas med exakt likadant. You're the sunshine in my life och därför går jag hellre in i väggen än lägger av!




Cirkus 1.10 in i den. Magiskt!
Den som har satt ihop klippet har dock hoppat över "
You know what this is? This is a Fuck You to me and everyone in this class..."

jahara.

Kommentarer
Postat av: Annelie

Gymnasiet. Herregud, det är ju bara en transportsträcka till det som kallas livet. Det finns alltid andra sätt än att köra slut på sig själv, det finns ju alltid komvux sen! När du rest jorden runt några varv och tycker det är kul att öppna en bok igen. Kram till dig från en som läste ett och ett halvt olika gymnasieprogram utan att jobba ett dyft med någon av inriktningarna idag.

2009-10-17 @ 03:43:46
URL: http://anneliehansson.blogg.se/
Postat av: Martin (½ auto)

Åsa är konstig, det finns inga andra ord. alla lärare tror att man ska satsa allt på just deras ämne, och skiter i de andra ämnena, och tiden de tar. Jobba inte ihjäl dig. Det kan vara lite pga detta som du är så stel. Lycka till och hör av dig om det blir för mkt.

2009-10-17 @ 16:58:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0