BUTTAHARA

Tänka sig att tider går så fort förbi. Redan om en vecka kommer det att stå "Detination London" i min panna. Jag är hundra på att denna tripp kommer kännas som en mikrosekund, men jag är tusen på att det kommer vara en av de bästa sekunderna i mitt liv. Jag kommer spendera denna sekund på bästa tänkbara sätt, tillsammans med Jenny, Johanna och inte minst Mouna. Jag kallar oss Powerepuffpinglorna.



Ahara.

Jag ville bara uppdatera för världen att jag har precis skaffat mig ett inlogg på det nya lunarstorm, LS8. Mitt liv är inte mer intressant än så. Men det är bara för marknadsföring... lovar...

jahara.

Jag ber om ursäkt kära vänner. Jag känner lite skam över mitt dåliga bloggande. Just nu består mitt liv av annat. Jobb, träning och "How i met your mother", Jag gör inget annat. Så nu slår jag näven i bordet så hårt att jag aldrig kommer göra det igen. Jag kommer bara göra det igen om jag är riktigt arg. Alldeles nyss slog jag den i bordet, men inte med mening. Därför kommer jag undvika det ett tag framöver. Åter till min ursäkt. Förlåt. Punkt slut.

Ahara.

Efter att fint arbetspass kliver jag in på mitt rum, slänger en blick mot mitt skrivbord och upptäcker att någon ska dö. Alla mina gröna pärlor är utspridda på skrivbordet. Zeke eller Nemo? Nemo eller Zeke? Ilskan över detta var på topp, men när jag vänder mig om bestiger jag den. Spya. Samtidigt som jag kokar av ilska är jag glatt tacksam över att kattfan hade träffat den enda ytan på mitt golv som inte är täckt med kläder eller annat.

Eftersom att jag inte gillar mina katter och påstår att de inte är mina gick jag till mamma och bad henne städa efter Nemo eller Zeke. När uppdraget är slutfört återvänder jag till mitt rum. Vad beskådar jag? Jo, ett kattfan som har bestämt sig att täcka över sitt dåd. Med vad? Mina kläder, givetvis. Så den där lilla tacksamheten jag hade känt innan försvann lika fort som Zeke försvann ut från mitt rum när han upptäckte att jag hade upptäckt honom. Mina byxor, mina nycklar och mitt kära coachblock. Life will never be the same again.



jahara

Jag och Johanna gjorde det omöjliga igår. Vi åkte till Sixtorp på 2,5 timmar. Det skulle kunna vara möjligt om man åker från Hummelsta, men inte om man åker från Örebro. Vi har alltså bevisat att allt år, vare sig man vill eller inte. Det känns som att detta inte var en engångsföreteelse, vi kommer bevisa att vi kan göra det omöjliga fler gånger.. Jag kan förresten skyltarna i sömnen. Inte för att jag sov när jag körde, för att man såg dem upprepande gånger. Sixstorp, Mullhyttan, Lekhyttan, Vekhyttan, Prylmarknad, Övratorp, Haga, Hagen, Binninge, Gropen, Berga, Kinkhyttan etc. osv. mm..

ahara.

Jag skrev det på Facebook och jag skriver det igen. ACn är på max och en portabel fläkt står på två, det är så högt man kan nå. Vill ni läsa hela dikten, baserad på en väldigt sann händelse, så kan ni gå in på Facebook och söka er vidare till min profil. Jag gillar det här med cyberrymden, men jag tror att jag numera kommer kalla det Facebookrymden. Det jag menar är att Facebook tar över mer och mer. Se er omkring. VIP-listan fixas genom FB, FYI (for your information), FB är en pördig förkortning av den otroliga sajten, eller ska jag kalla det världen, Facebook. Olika tävlingar av alla dess slag avgörs på FB. Man söker jobb på FB. Vissa använder FB istället för Match.com. Snart kommer man kunna laga mat på FB, ett klick på gilla-knappen och pastan är kokad... ett till och du får ketchup, ännu ett och det står FB över pastan..

Med tanke på att detta inte är möjligt än, så kan vi säga att Facebook är Cyberrymdens vintergata.

Om jag får barn, ska jag döpa det till Facebook, oavsett kön. Bara för att det är ett snyggt namn, inte för att jag dyrkar Facebook eller så.

Ahara.

It's time to ta sig i kragen... Men med tanke på att jag inte har någon krage idag så får det helt enkelt vänta.

Skön rush det var imorse, älskar när datorn inte är igång inom 10 minuter, när kunder kommer när det är stängt och man inte kan göra annat än att vänta på att en dator ska vakna. Jag är förtusan mer morgonpigg. Vågar dock inte rata för mycket, datorn kanske fattar vad jag skriver och gör allt för att paja. Å andra sidan är ju datorn så pass seg och trög att han inte kommer fatta vad jag skriver. Han kan säkert inte ens läsa. Jag menar man lär sig att gå innan man lär sig läsa, så risken att han kan läsa finns inte ens. Vad oroar jag mig över? Ingenting.
 
Ahara.

Efter ett långt skypesamtal med min fru igår längtar jag mer än någonsin.
Den franske mimaren som har tystnat kommer att vakna igen, men det bästa av allt, bananas of the woooooorld (will) unit! Jocke föredrar att säga världsklass, men jag håller mig till Barney. Awesome. Legendary. Up top. Nailed it. Whatuup! London.



Ja-hara

Jag kom på vad jag ska sysselsätta mig med för att lära mig lite om Australien. Jag ska göra ett spel med massor av frågor om just Australien. Men det ska jag inte sysselsätta mig med nu. Nu ska jag skrubba mina gaddar.
Vi höres. Ait?

Ahara.

Idag kommer min syster Helene hem från US and A, efter 1år i NY. Jag åker självklart och hämtar henne, så nu ska SAABen och jag ta en tripp till Stockholm. Som lite socker på grädden får jag ett ypperligt tillfälle att träffa pappa. Det var ganska längesen nu, jag saknar honom. Jag saknar givetvis Helene också. Up up and away.
Can't wait for Australia. It's gonna be lagendary-wait for it-dary.

Ahara.

Just nu skriver jag på Johannas nya bebbe, vet inte om hon döpt den än. Vet inte om det är en flicka eller pojke heller. Jag måste fråga, man villju inte kalla en dator för den eller det. johanna hade tänk gifta sig med denna, och att det kommer att vara hennes man i en tid framöver. Jag kallar han Mr. Noname Skogh, men bara för att han inte är döpt. Vi får väl hälla lite vatten över honom om någon månad när namnet är bestämt. Men tillsvidare går han som sgat under namnet Mr. Noname Skogh. Nu vet jag inte vad jag ska skriva mer.. Ingen är väl intresserad av vad jag gjort under dagen, men för er som inte är "ingen" så har jag och Johanna lekt flyttfirma, jag har även tränat i ett antal timmar och sen har jag käkat mat som var awesome. Nu ska jag och johanna sitta klistrade framför Mr. Noname Skogh och vänta på att Mouna ska ringa via skype. Så, på återseende.

Pusss

Ahara.

Johanna: Jag är vid Karro nu
Alice: Vilket sammanträffande, jag var i skärgårn förra veckan

Bortsätt från att jag är en bra bit på vägen till att lära mig introt till Joshua Radins I'd rather be with you, så är denna låt dagens sound. object width="640" height="385">

Sara Löfgren sjunger "Det är tomt när ingen vet".
Jag håller med Sara, fullt ut, men skulle bra gärna vilja tilläga att det är så in i helvete irriterande när inte ens en själv vet. Det är som Alice frågade sig häromdagen.

Är det en råtta eller en bäver?

jahara.

Idag upptäckte jag att det fortfarande finns en sol. Det var ju 20 år sen jag såg en sol. Jag hade glömt bort hur det ser ut när solen skiner och himlen är oskyldigt blå. Men idag såg jag himlen skymtandes utanför receptionen, fantastiskt. Jag ville givetis ut på golfbanan och sjkuta en bra score. Men det blev sig icke av. Tyvärr. Det får bli en annan dag. Något jag glömt bort men inte riktigt kommit på än är hur saker och ting smakar. Hur saker och ting luktar. Jag har tappat förmågan att andas genom näsan.  När jag ser mig själv i spegeln tror jag att jag ska se ut som en avatar, men det är fortfarande jag med en stor snok till näsa. Allt detta på grund av att jag har lock för näsan.
Jag blir alla gånger lika förvånad över hur hög volym jag har på radion när P3 spelar den bästa musiken och drar de roligaste skämten. Jag blir förvånad när jag, för en kort sekund, får tillbaka min hörsel som jag tappat på grund av att jag är täppt i öronen.

Det är fantastiskt att det i princip är fullt omöjligt att sjukanmäla sig på mitt jobb, speciellt på helgerna. Jag tror att jag som individ och människa, trots att jag känner mig som en avatar för tillfället, har en rättighet till att vara sjuk. Även fast det är något jag inte vill vara så har jag den rättigheten.

Ahara.

Jag kanske ska ge min kollega, chef, soulmate, bror, syster och idol ett stort grattis på 19års-dagen igår. Grattis. Jag tror att ditt år som 19 kommer bli ett av dina bästa. I alla fall hittils. För varje dag som går inser jag att det inte finns någon annan Johanna Skogh. Ingen annan skulle passa bättre att ha brevid sig på planet som kommer ha en destination med äventyr. Det kommer inte att vara något annat än en ära att sitta brevid dig när detta plan lyfter mot en helt annan kontinent. Ja, visst må du leva. Detta är egentligen något som man borde få höra varje dag. Alla mås leva oavsett om man föddes på detta datum. Så JA må du leva alla dagar i veckan. Idag, igår och imorgon. Trevligt att råkas. Som tur är vet jag att vi kommer ses fler gånger.

Grattis, och lycka till med ditt år som 19.

Ahara.

Som jag berättat i tidigare inlägg så har jag varit i skärgårn. Vacket ställe. Jag bodde på en ö som vi kallar för Korpholmen. Detta säger såklart inte så mycket för er som inte har någon aning. MEN. Jag fångade en fet aborre. Jag döpte den till Harry. Han var god. Speciellt hans vackra fena. Och på tal om fena, jag är numera en sådan på att fiska. en fena alltså...

Ahara.