BUTTAHARA

Efter att fint arbetspass kliver jag in på mitt rum, slänger en blick mot mitt skrivbord och upptäcker att någon ska dö. Alla mina gröna pärlor är utspridda på skrivbordet. Zeke eller Nemo? Nemo eller Zeke? Ilskan över detta var på topp, men när jag vänder mig om bestiger jag den. Spya. Samtidigt som jag kokar av ilska är jag glatt tacksam över att kattfan hade träffat den enda ytan på mitt golv som inte är täckt med kläder eller annat.

Eftersom att jag inte gillar mina katter och påstår att de inte är mina gick jag till mamma och bad henne städa efter Nemo eller Zeke. När uppdraget är slutfört återvänder jag till mitt rum. Vad beskådar jag? Jo, ett kattfan som har bestämt sig att täcka över sitt dåd. Med vad? Mina kläder, givetvis. Så den där lilla tacksamheten jag hade känt innan försvann lika fort som Zeke försvann ut från mitt rum när han upptäckte att jag hade upptäckt honom. Mina byxor, mina nycklar och mitt kära coachblock. Life will never be the same again.



jahara