BUTTAHARA

Detta är skrivet på min mobil, på min väg hem från mitt jobb, på min gårdag.

Hej Bloggen.
Jag vandrar runt i min ensamhet, rädd som haren. Jag trodde precis att en 70årig gubbe, med cykellyse både fram och bak, skulle våldta mig. Men det var nog bara för att jag i det ögonblicket glömde bort hur cool, manlig och stark jag ser ut att vara. Ingen ger sig på en med keps och stadsträdgården tröja.
Japp, jag har jobbat. När jag anlände stötte jag på ett diskberg som fick Göran Persson att verka liten. Om jag hatade mitt jobb förr, hatade jag det ännu mer nu. Dock visade det sig vara en av de bättre passen på länge. Allt är ju faktiskt vad man gör det till och därför såg jag till att göra det i min takt, utan stress, med fina fikapauser och helt fantastiskt bra. Resultat: succé!

Nu är jag snart hemma, kära blogg. Jag borde sova men har för mycket socker i blodet (en nackdel med fikapauser) och är alldeles för gris. Så, käre blogg, vilken film ska jag se? Eller ska jag dra några avsnitt av den legendariska serien The Big Bang Theory? Det är jobbigt när framtiden vet men inte jag. Å andra sidan är det bra att inte alltid veta vad som väntar en. Är det något man verkligen ser framemot känns väntan bara längre och är det tvärtom slipper man gå runt med en, eller flera, klumpar i magen.

Nu har jag snart nått maximal längd på ett sms och bör därför runda av, men var inte rädd, jag är snart hemma. Tack för att du fanns här för mig när alla andra sov och när idioten glömde sin ipod hemma.
Puss och godnatt.

jahara.