nine-eleven

Elfte september. Jag minns det som igår. Jag minns vad jag gjorde innan jag kom hem för att slå på TVn. Innan jag slog på TVn som visade samma bilder om och om igen. Inte på en kanal. Inte på två. På alla.

Idag är det Ground Zero. Då var det World Trade Center
Här är min saga om de två tornen: 

Där satt jag och blåste förgäves i min Oboé, ont i huvudet hade jag, som vanligt när jag spelar detta instrument. Mitt emot min lärare som heter Olle, han log med hela sitt ansikte när jag lyckades spela "Hang down your head Tom Dooley". Efter den lååånga lektionen på 20 minuter gick jag mot min cykel, Olle hängde med ut för att han som vanligt skulle röka pipa.
Där ute möter vi eleven som slulle spela efter mig. Han sa någoning om att world trade center hade rasat. Jag fatta ju inte vad det va, så jag cyklade hem, som vilken dag som helst. Väl hemma insåg jag vilken tragedi som just hade inträffat. De två höga torn i NYC som fascinerat många stod inte längre där. Sagan om de Två tornen var slut.



Ahara. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0