BUTTAHARA

Dags för ett djupt inlägg. Det är kanske inte riktigt meningen att någon ska fatta vad jag skriver i de meningar som kommer att följa detta stycke. Jag skulle nästan lika gärna kunna skriva på Kinesiska.

Vore det inte riktigt trevligt att åka hem och kakla köket, sätta dit den där första rutan och fortsätta att jobba intensivt i 2 dagar.Sen efter att man har gjort det, efter allt slit, ja då har man lärt sig så sjukt mycket. Då borde man riva ner det, och göra om allt igen. För så skulle man utan tvekan göra det mycket bättre och snyggare. Då tar man liksom med sig all ny kunskap till ruta ett igen. Då blir det succé. Då kan man börja att pimpa badrummet också.
Så, om jag fick leva om mitt liv med all kunskap och erfaranhet som jag har nu.. Skulle jag leva det på samma sätt? Skulle jag ha de drömmar som jag har nu? Skulle jag ta risker eller chanser? För om man tar en risk, så finns det även en chans. En sak är säker, och det är att jag skulle fortfarande vara mig själv. Alice.

You're angry
I know this
The world couldn't care less
You're lonely
I feel this
And you wish you were the best
No teachers
Or guidance
And you always walk alone

Ahara- ett färglöst liv kan skapa glädje.