Skogh goes djup
Följande beskådades på facebook:
"Jätte bra", är säkert er första tanke. Jenny har ett gott hjärta och allt sånt där.
"Jenny, va fan har hänt?" är min första tanke. Varje gång jag har pratat om problem som inte "berör oss", som till exempel de som knappt kan överleva dagen, folk i Afrika och så vidare, har responsen varit precis som pappas. "Det är inte mitt fel att de är födda där", brukade han säga. När jag var stolt och berättade att jag skulle bli fadder, tryckte han ner mig på marken och i stort sätt idiotförklarade mig. Minns jag inte saker fel var Jenny med på hans noter. Ni har levt i er bubbla där ni har mått bra och det är allt ni har brytt er om. Spräckte någon den bubblan? Har något fått er, eller kanske bara dig, att tänka om? Grattis i så fall, för som jag har kämpat. Är dock rädd för att detta bara är ett klick på musen, ett klick utan större mening och betydelse.
Och förlåt kära syster, dessa tankar kanske inte är så roliga att läsa på bloggen. Men du vet ju själv att vi inte riktigt kan kommunicera med varandra. Faktum är att jag skulle kunna skriva minst tusen ord till, men jag ska nog istället samla mitt mod och ta det öga mot öga en vackar dag.
Sen, när jag ändå är lite djupare än vanligt, vill jag att du ska veta att jag har aldrig sett ner på dig. Jag ser inte mig själv sitta högre upp än du. Har aldrig gjort och kommer aldrig göra. Däremot kan jag erkänna att det finns en del simpla saker du har svårt för att förstå, men vem har inte det? Jag menar, Bumbi tror att Big Bang är en naturkatastrof. Men det finns en sak du måste ta tag i, du vet vad jag pratar om och när det kommer till detta har du inga ursäkter.
Djupare ner i detta hål tänker jag inte sjunka, hur gärna jag än vill.
Jahara.
"Jätte bra", är säkert er första tanke. Jenny har ett gott hjärta och allt sånt där.
"Jenny, va fan har hänt?" är min första tanke. Varje gång jag har pratat om problem som inte "berör oss", som till exempel de som knappt kan överleva dagen, folk i Afrika och så vidare, har responsen varit precis som pappas. "Det är inte mitt fel att de är födda där", brukade han säga. När jag var stolt och berättade att jag skulle bli fadder, tryckte han ner mig på marken och i stort sätt idiotförklarade mig. Minns jag inte saker fel var Jenny med på hans noter. Ni har levt i er bubbla där ni har mått bra och det är allt ni har brytt er om. Spräckte någon den bubblan? Har något fått er, eller kanske bara dig, att tänka om? Grattis i så fall, för som jag har kämpat. Är dock rädd för att detta bara är ett klick på musen, ett klick utan större mening och betydelse.
Och förlåt kära syster, dessa tankar kanske inte är så roliga att läsa på bloggen. Men du vet ju själv att vi inte riktigt kan kommunicera med varandra. Faktum är att jag skulle kunna skriva minst tusen ord till, men jag ska nog istället samla mitt mod och ta det öga mot öga en vackar dag.
Sen, när jag ändå är lite djupare än vanligt, vill jag att du ska veta att jag har aldrig sett ner på dig. Jag ser inte mig själv sitta högre upp än du. Har aldrig gjort och kommer aldrig göra. Däremot kan jag erkänna att det finns en del simpla saker du har svårt för att förstå, men vem har inte det? Jag menar, Bumbi tror att Big Bang är en naturkatastrof. Men det finns en sak du måste ta tag i, du vet vad jag pratar om och när det kommer till detta har du inga ursäkter.
Djupare ner i detta hål tänker jag inte sjunka, hur gärna jag än vill.
Jahara.
Kommentarer
Trackback
