Det där med läsning
Jag ryckte tag i nackskinnet mitt, släppte blicken från vägen och tog upp boken, PS. Jag älskar dig.
Jag ångrar inte en sekund. Än så länge är bara 5 kapitel lästa, men gråten har suttit i halsen under alla dessa 5 kapitel.
Jag må vara väldigt känslig, men detta är storslaget. Vilken kvinna hon är, Cecelia Ahern.
När fötterna står på "fastlandet" igen ska jag köpa allt hon har skapat och njuta av varje sekund när jag läser hennes mästerverk, precis som jag gör nu.
Det där med läsning... Anses töntigt i vissa ögon, tidsfördriv i andra, men i mina är det ett sätt att släppa allt annat, leva sig in i en annans liv och bara låta det skrivna manuset styra en. Kanske inte ger någon mening för er, men läsning för mig, är nästintill detsamma som att greppa en penna eller att sätta fingrarna på tangentbordet, och de som känner mig, vet vad det ger mig.
En dag, en mycket vacker sådan, ska någon där ute öppna min bok och få exakt samma känsla som jag fick igår.
Jahara.
läsning i mina ögon funkar inte, men det är för jag är så seg!
en sak jag kommer läsa helhjärtat är din bok! :)
Jag hoppas innerligt att du läste den på engelskan.
Litteratur som är översatt till Svenska är nämligen pinsamt dålig i många fall. Nu tycker jag i och för sig att Cecelia Aherns böcker har blivit ganska bra översatta - men ingenting slår originalen, right?
'Thanks for the memories' (hennes senaste, så vitt jag vet) var riktigt bra, sen tycker jag om 'If you could see me now' nästan lika mycket som Ps I love you.
Och snart kommer det en ny, christmas-y bok också (:
Irländska författare has got something special.
För övrigt håller jag mig dig angående the whole läsning-thing.
Läsning är awesome!
